Samhällets barn - Läs en bok

krävande sysslor, men till det togs ingen hänsyn.
Knappt var stråsäden under tak förrän det var dags för
potatisen. I dessa byar odlades mycket potatis då man födde
upp slaktsvin som gav en tämligen god inkomst, men krävde
hårt arbete i gengäld.
Med potatisplockningen levde samhörighetskänslan upp
mellan byborna. Från att tidigare bara ha växlat några flyktiga
ord över stengärdsgården eller i boden som var byns
postkontor, så gick man nu samman för att hjälpas åt med att
så snabbt som möjligt få upp po- tatisen. Lönen var fastställd
på senaste byastämman till två kronor om dagen samt två mål
mat, kaffe och doppa.
Arbetstiden sträckte sig från det det ljusnade till det blev så
mörkt att man hade svårt att skilja på vad som var småsten och
vad som var potatis. Hans fick gå om-kring till gårdarna och
göra dagsverken i Abels ställe och nu blev han plötsligt en
jämlike med de andra. Han fick samma lön som dem utom nar
han plockade på Abels gård. Då räknades han inte som dräng
längre utan som familjemedlem och till sådan utgick ingen
lön, enligt byastämmans beslut. Det blev det enda tillfället
han räknades som familjemedlem.
Som vanligt väcktes Hans tidigt för att först hjälpa Abel
med djuren. När det började ljusna på fick han gå iväg till
någon gård, med potatishackan över axeln och potatiskorgen
hängande på hackans skaft för att fullfölja sitt dagsverke. Ju
längre in på hösten potatisupptagningen dröjde, desto kallare