Samhällets barn - Läs en bok

hjälpa honom med detta var prosten. Hans aversion mot präster
gjorde att han motvilligt sökte sig till pastorsexpeditionen.
I god tid infann han sig på pastorsexpeditionen och till att
börja med satt han ensam där, men så kom ett par äldre damer,
parant klädda som om de skulle på fest. Hans kände sig smått
generad, där han satt i sina sotiga arbetskläder och tummade
på en solkig sportmössa. Försiktigt slog sig kvinnorna ned på
knarrande stolar och gav honom en förstulen blick, samtidigt
som de höll hårt om sina handväskor. Ingen sade något. Det
var så tyst att man kunde hört en knappnål falla till golvet.
Så kom prosten med vördnadsfulla steg in på expeditionen
och nu kunde Hans återuppleva den ödmjukhet och vördnad
som han sett sockenborna i Småland visat sin präst, när nu de
äldre kvinnorna hastigt reste sig från sina platser och med en
djup nigning hälsade sin prost och de allvarliga minerna
förbyttes för några ägoblick till ett inställsamt leende, innan
de åter satte sig ned. Hans satt demonstrativt kvar på sin stol
och hans uppförande möttes av en skarp blick från såväl prosten
som kvinnorna. Men detta bekom honom inte, han kände ingen
respekt och vördnad för präster efter allt han upplevt.
Prästen ordnade en stund med några papper på bordet och
skrev under ett par av dem innan han vände sig till de
församlade.
– Vem står först på tur?
Hans reste sig och gick fram till skrivbordet, rullade sin
solkiga mössa mellan fingrarna. Han visste inte hur han skulle