I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

till intervjuarens fördel genom att man kan ställa frågor som man annars inte
skulle fråga. Det här skulle kunna vara exempel på en sådan okunskapsbaserad
fråga, men jag upplever i stället att det här handlar om en undanmanöver från
min sida. Jag klarade inte av att ta till mig det som Viktor berättade om. Jag
hade inte räknat med att han skulle berätta om sina egna krigsupplevelser, och
jag tyckte att intervjun var inne på farlig mark – jag ville skydda inte bara mig
från hans berättande, utan också honom själv verkar det som.
Om jag fick höra något liknande i en intervju i dag skulle jag reagera
annorlunda, och låta intervjupersonen berätta det han eller hon ville berätta (jfr
James 2000:159). Då var jag inte beredd på berättande om krig. Jag hade
förberett mig för berättande om ett diktverk och hur detta användes under
kriget, och sett ur det perspektivet är min följdfråga alldeles relevant. Det var i
och med intervjun med Viktor som jag verkligen insåg att berättandet om
Fänrik Ståls sägner på något vis hörde nära samman med berättandet om kriget
för vissa människor. Empatisk kände jag mig inte under intervjuns gång,
snarast chockerad över vad jag fått höra och lite dum för att jag visste så lite om
dessa våra krig 1939–1944. Jag gick in i intervjun med Viktor med avsikten att
få information om något som jag hade bestämt att han skulle berätta om. Min
relation till honom då hade karaktär av Bubers Jag-Det-förhållande, inte av Jag-
Du. Det senare förhållningssättet till Viktor och Viktors berättande kom i
efterhand. I och med denna förändring av förhållningssätt förändrades också
syftet med intervjun från att handla om vad Viktor kunde bidra med för
kunskap till vad han ville föra fram i sitt berättande. Från att ha varit en
informant blev Viktor en intervjuperson. Min empati i förhållande till intervjun
har kommit i efterhand när jag fått mera distans till och kunskap om det som
berättades för mig. Empatin har också vuxit med tolkningsprocessen genom att
jag fått mera förståelse för berättande om krig.
Tankekontakt och känslokontakt
I avsnittet ovan som handlade om tillit visade jag att Hagström påpekat vikten
av att utbyta erfarenheter för att få till stånd en bra grund för en intervju, vilket
jag tror kan vara ett sätt att uppnå detta mål. Liknande erfarenheter som
intervjupersonen har man när man själv också har ett inifrånperspektiv på det
man talar om. När man inte har liknande erfarenheter att dela med den
intervjuade tror jag man i samma syfte kan visa och/eller dela med sig av sina
känslor.
David Goleman anser att man måste använda sig både av förnuft och känsla
för att förstå och skaffa kunskap. Vi är vanligtvis medvetna om att vi använder
oss av förnuftet när vi förstår något och får nya insikter. Det gör oss också
98