I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

D: Och då vi kom hem (... ... …)
H: Hur var det nu då ni inte fick nån mössa? [Hustruns inlägg]
D: Jå nä, men då vi kom hem så fick jag en kram av mamma. [D rörd]
S: Det var säkert inte så vanligt på den tiden.
D: Jå, nä inte, de delade inte ut kramar så där frikostigt som de gör i dag (David
IF mgt 2003/43–44).
David hade en så lång paus efter ”då vi kom hem” att hans hustru som just då
satt och lyssnade verkade uppfatta hans tystnad som en indikator på att David
kände sig osäker om hur han skulle fortsätta och ställde därför en fråga till
honom. Detta i sin tur visar på att det finns vissa berättelser som är så fasta att
omgivningen känner igen dem som i det här fallet ”berättelsen om hur det var
när du inte fick någon mössa” och kan uppmana berättaren att berätta om dem.
Det är vissa berättelser som verkar höra till och som därför så att säga borde
berättas. David verkade däremot inte ha haft för avsikt att berätta om
avsaknaden av mössan, utan han försökte samla sig för att kunna berätta om att
han hade fått en kram av sin mor när han kom hem, en ömhetsbetygelse som
inte alls hörde till vanligheterna, och som fortfarande berörde honom starkt
trots att det gått sextio år sedan händelsen.
Brita deltog i en liknande hemförlovningsfest – det kan rent av ha varit den
samma – som David berättade om. För hennes del innebar festen inte någon
avslutning på lottaarbetet. Hon jämförde detta med sina tre bröder som
hemförlovades direkt efter att kriget upphört, medan hon själv var i tjänst på
Malmska sjukhuset länge efter att kriget avslutats eftersom patienterna krävde
vård oberoende av om det var fred eller inte. Efter att den sista krigspatienten
blivit tillräckligt frisk för att man skulle kunna transportera honom till hans
hemort skulle sjukhuset ännu städas. Det var heller inte några lottor kvar av den
grupp som Brita hörde till under tiden på sjukhuset, eftersom de hade fått tjänst
någon annanstans, börjat i sjuksköterskeskolan eller begärt förflyttning till
något annat sjukhus (Brita IF mgt 2003/71–74). Brita stod kvar på sin post efter
att kriget hade upphört och hon fråntagits sina yttre lottaattribut. Hon verkar
vilja föra fram att hennes lottaarbete fortsatte även om organisationen upphörde
och kriget var över för männens del.
Maria hade arbetat som lotta under en kortare tid, och hon tyckte det var
roligt att freden kom och alla fick komma hem igen. Hon berättade att
kvinnorna på hemmafronten hade så mycket arbete ”då karlafolket var borta så
steg vi till, i deras, att köra med hästar och bara jordbruksarbete”. Maria
fortsatte med att säga att hon var intresserad av hästar och att hon tyckte det var
roligt att få vara med hästarna i arbetet (Maria IF mgt 2003/65–66). Hennes
inställning till att det blev fred blir här tvetydig: å ena sidan tyckte hon det var
321