I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

kvinnor – kan man säga att jag studerat en marginaliserad grupp. I kapitlet ovan
visade jag på hur den marginalisering som kvinnorna utsätts för syns i deras
berättande om kriget eller snarare i deras icke-berättande om det. Ett annat
berättande om krig synliggörs genom studiet av kvinnornas berättande om krig.
Men om man bortser från olika slag av marginalisering som man eventuellt kan
tillskriva mina intervjupersoner, vill jag påstå att tankestrukturen inom oral
history går att använda på ett material som mitt eget eftersom jag ser en strävan
efter att lyssna till en annan historia än den som framställs i officiella
sammanhang som en av de viktigaste beståndsdelarna i oral history. Genom att
lyssna empatiskt till berättande av människor som i många fall själva
kategoriserade sig som fosterländskt sinnade om deras upplevelser och
erfarenheter av krig får man fram andra bilder än den som den officiella
historien förmedlar. Jag kommer tillbaka till detta resonemang nedan. Den
folkloristiska infallsvinkeln i kombination med oral history ger ytterligare en
bredare tolkningsram i form av vissa framträdande mönster i berättandet.
Innehållet i berättande är inte arbiträrt och tillfälligt. Den nationella
minneskulturen utgör den huvudsakliga referensramen för vad som över huvud
taget är möjligt att berätta om, säger Anne Eriksen (Eriksen 1995:12–13).
Eriksen studerar den nationella grundberättelsen i Norge, och enligt henne visar
denna hur det lilla och underlägsna landet står enat under andra världskriget
mot en yttre fiende – den tyska ockupationsmakten – som är till synes helt
överlägsen. En liknande stor berättelse eller nationell grundberättelse finns
också i Finland. Liksom den norska handlar den finländska om det lilla landet
som utstår stort lidande under kriget, men som tack vare att alla invånare
tillsammans kämpar mot den övermäktiga fienden klarar sig med äran i behåll
ur den svåra situationen. Denna grundberättelse med ett mönster lånat från
Bibelns berättelse om David och Goliat kunde exemplifieras med den så
kallade vinterkrigsandan. Det efter inbördeskriget drygt tjugo år tidigare så
splittrade landet förenades i en kamp för samma mål. I denna typ av
mytologiserande berättande finns det högre värden som inte kan ifrågasättas
eller emotsägas. Sådana värden kan vara försvaret av tro, hem och fosterland.
Eftersom dessa värden är så dyrbara måste de inplanteras i kommande släktled,
vilket intervjupersonerna gjorde genom att med sitt berättande på olika sätt
undervisa mig. De ovan nämnda typfigurerna som bygger på kända mönster
från folkloren förmedlar just sådana värden. Genom dessa kan man på ett
symbolladdat och förtätat sätt förmedla de värderingar som anses som rätta, där
hemmet och försvaret av det är centralt.
En följd av denna mytologiserande berättelse om den enade nationen –
oberoende av om den handlat om motstånd mot ockupanter eller strider mot
401