I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

förehavanden. Just den natten väntade man sig en kommunistinspirerad kupp.
Ingegerd berättade:
I: Det var så farligt. Och då fick vi veta, när vi kom tillbaks till Kauttua, fick
[maken] veta att den, sent på den kvällen hade alla tjänstemän, ekonomer och
ingenjörer, [maken] var den enda som var magister i hela högen, och alla såna
där som kunde, blev lita, var pålitliga fick vapen. Det delades ut vapen åt alla.
Du vet skyddskåren var förbjuden, lottorna var förbjudna, allt det här. För att de
skulle kunna åtminstone försvara sig själva. För de väntade allmänt en röd
resning där (Ingegerd IF mgt 2003/60–64).
Citatet av Ingegerd visar att det Finland som hade funnits före kriget inte längre
upplevdes vara sig likt när skyddskåren och Lotta Svärd var förbjudna. För
fosterländskt sinnade var världen plötsligt mer eller mindre upp- och nedvänd i
och med kontrollkommissionens inträde i landet. Handlingar som bara några
månader tidigare var sanktionerade av statsmakten som försvar av fosterlandet
var numera straffbara. Att göra sitt bästa för att försvara samma fosterland som
man stridit för var olagligt. Organisationerna som man hade hört till och som
verkade för fosterlandet förbjöds. I följande avsnitt berättar intervjupersonerna
om hur de upplevde det när deras organisationer upplöstes.
Skyddskåren och Lotta Svärd förbjöds
Som ovan nämndes måste Finland förbjuda föreningar och organisationer som
ansågs vara fascistoida enligt de nya direktiven som landet fick rätta sig efter.
Enligt Kinnunen fick över 400 registrerade föreningar upplösas, av vilka de
flesta var högerradikala som IKL 177 och AKS 178 . På ryskt håll var man rädd för
oroligheter när även en organisation som skyddskårerna skulle förbjudas och
upplösas. Upplösningsbeslutet av skyddskåren kom 6 november 1944 och
berörde 38 skyddskårsdistrikt, 714 skyddskårsavdelningar och omkring 700
soldatgosseavdelningar. Skyddskåren upplöstes inte bara av ideologiska skäl,
utan i kanske ännu högre grad eftersom organisationen bestod av män som var
väl förtrogna med gerillakrigföring. Relativt färskt i minnet låg även
177
IKL är förkortning för Isänmaallinen Kansanliike (Fosterländska folkrörelsen). IKL var ett
extremt högerparti med äktfinskhet på sin agenda, och därmed fientligt inställt till
finlandssvenskarna (Hämäläinen 1969:191ff). Partiet grundades 1932 och kallas av Meinander för
”lapporörelsens fascistoida arvtagare” (Meinander 1999:118; se noten nedan om lapporörelsen).
178
AKS är förkortning för Akateeminen Karjala-Seura (Akademiska Karelen-Sällskapet). AKS
bildades 1922 av en grupp studenter och akademiker, som drömde om ett Stor-Finland som skulle
omfatta alla områden som beboddes av människor som talade språk besläktade med finskan. AKS
var starkt ryssfientligt, men även svenskspråkiga i Finland sågs som ett hinder för en nationell
enhet (Meinander 1999:85–86. Se även Hämäläinen 1969, särskilt 113–122; Eskelinen 2004).
338