I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

personer, utan ett möte så som jag avser är ett möte ”med en annan som
subjekt”, som Illman uttrycker det (Illman 2004:47).
Hur analyserar man då en intervju med avseende på deltagarnas samspel?
Den forskningsram som Maria Vasenkari föreslår med avseende på studiet av
intervjuer är baserad på uppfattningen om intervjun som ”ett interaktivt möte
där kunskap och betydelser produceras intersubjektivt”. Detta innebär att man
anser att intervjuaren påverkar intervjupersonen, att intervjupersonen påverkar
intervjuaren och att båda är påverkade av intervjusituationen (Vasenkari
1999:60). Tanken om intersubjektivitet medför att kunskap och data är
kontextuella, tidsmässigt, kulturellt och socialt placerade (Vasenkari 1999:54;
jfr Gadamer 1997:148). Hans-Georg Gadamer använder begreppet
”verkningshistoria”, och min tolkning av detta begrepp är att det handlar om
reflexivitet. Enligt honom innebär ett ”verkningshistoriskt medvetande” ett
medvetande om ”den hermeneutiska situationen”. Det som enligt honom
kännetecknar en ”situation” är att man själv befinner sig mitt i den, och därmed
kan man inte ens trots ”verkningshistorisk reflexion” helt klargöra den
hermeneutiska situationen, det vill säga då man står inför något som man ska
förstå. Detta beror enligt honom inte på bristande reflexion, utan på att man
själv är i historien (Gadamer 1997:148–149). Gadamer presenterar begreppet
”horisont”, med vilket han avser ”den synkrets, som omfattar och omsluter allt
det, som är synligt från en bestämd punkt” (Gadamer 1997:149). Det finns
ingen avskild historisk horisont eller samtidshorisont, enligt honom, utan
”förståelsen sker alltid som sammansmältningar av sådana förment avskilda
horisonter” (Gadamer 1997:154). Enligt Gadamer måste man ta med sig själv i
den andra situationen för att uppnå förståelse, och förståelse av en tradition
kräver en historisk horisont (Gadamer 1997:152).
Om man försätter sig i en annan människas situation kommer man att uppnå
förståelse om henne. Han betonar att man varken ”lever sig in i en annan
individualitet, eller att man underkastar den andre sina egna måttstockar, utan
det betyder alltid en höjning till högre gemenskap. […] Begreppet ’horisont’ är
ett lämpligt uttryck för den överlägsna vidsynthet, som man måste ha för att
förstå” (Gadamer 1997:152–153). Den hermeneutiska förståelseprocessen
formar, enligt Vasenkari, tolkningsramen för forskningsprocessen tillsammans
med något hon kallar för ”fusion of understanding” och förståelse i
kombination med deras epistemologiska följder och innebörder (Vasenkari
1999:57). Det är här reflexiviteten träder in som en viktig aspekt – alla dessa
bakgrundsfaktorer måste man göra sig medveten om och studera noggrant. Det
gäller alltså, säger Björn Vikström, att vara medveten om att ”varje tolkning är
förankrad i och beroende av uttolkarens livssituation, dvs. beroende av den
16