I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

egreppet shared authority – delad auktoritet – som en nyckel till hur man ska
förhålla sig till intervjun. Enligt honom kan oral history omdefiniera och
omfördela intellektuell auktoritet så att auktoriteten delas mellan forskare och
intervjupersoner i både forskning och exempelvis utställningar och andra
publika fora (Frisch 1990:xx). James kom själv mycket handfast underfund
med att de människor han intervjuade var subjekt ”med egen vilja och egen
agenda för sitt berättande”. Dessutom var det den intervjuade själv som
bestämde vad han eller hon vill berätta (James 2000:130). Med allt detta i
åtanke finner jag det skäligt att byta ut ordet ”informant” (som även Vasenkari
använder sig av trots att hon i en not säger sig vara medveten om det
problematiska i begreppet) för den person som intervjuats till det mera
aktörsbaserade ”intervjuperson”. Jag ser alltså inte intervjupersonen som en
informant eller ett vittne, utan som en representant vars utsagor ska analyseras
och tolkas (jfr Kvale 1997:197–198).
Tematisk analys av intervjumaterialet
Som vi redan sett styrs och formas berättandet av många faktorer. Enligt
Vasenkari blir berättelserna utbytbara eller föränderliga versioner beroende på
det sammanhang där de framförs. Insikten av den mänskliga dimensionen i
forskningen medför att man ser på kunskapen som en tolkande verksamhet, och
dialogisk forskning vilar också på en hermeneutisk grund (Vasenkari: 54, 57).
En del av forskarens kontextuella förankring är den förförståelse man har av sitt
forskningsområde, och enligt Vikström är något av det viktigaste som
hermeneutiken bidragit med att betona att ingen tolkning är helt
förutsättningslös. Tack vare förförståelsen kan man ställa meningsfulla frågor
till texten, och den är en förutsättning för vidare förståelse (Vikström 2005:13).
Det är dessa förförståelser som Gadamer kallar ”sanna fördomar”, det vill säga
förförståelser som hjälper oss förstå, i motsats till ”falska fördomar” som driver
oss till att missförstå (Gadamer 1997:146). Man brukar tala om den
hermeneutiska cirkeln, där förståelsen av helheten påverkar förståelsen av de
enskilda delarna, samtidigt som förståelsen av delarna påverkar förståelsen av
helheten. Vikström föreslår att man hellre kan se den hermeneutiska
tolkningsprocessen som en spiral, där man går in i läsningen med en viss
förståelse av helheten, men där man under läsningens gång ifrågasätter och
omvandlar förståelsen i växelverkan mellan förståelsen av texten som helhet
och förståelsen av de olika delarna (Vikström 2005:26). Som Blanka
Henriksson påpekar påverkas man kontinuerligt av omgivningen – både den
personliga och forskartraditionen. Dessutom påverkar varje genomläsning av
materialet ens sätt att se på det (Henriksson 2007:37).
18