I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

”Till samma svält, till samma kamp” 84
Kroppen utsattes under kriget för påfrestningar av varierande slag: köld,
hunger, sömnbrist, sjukdom och direkta farosituationer. Det är den utsatta
kroppen som föranledde intervjupersonerna att berätta.
Matbrist och hunger
Matbristen och den därpå följande hungern var en realitet vid både krigsfronten
och hemmafronten, något som ett flertal av mina intervjupersoner vittnade om.
Enligt Tilde kom fortsättningskriget så hastigt att försvarsmakten inte hade
hunnit skaffa proviant av bönderna eller ordna med ändamålsenliga
förvaringsutrymmen för maten, vilket bland annat ledde till att potatisen frös i
lagren 85 (Tilde IF mgt 2004/42–43). Också Gun drar sig till minnes den dåliga
maten, och särskilt då potatisarna som bara var ”såna där små skrottar” som
dessutom också ransonerades. Fastän det var annat också som det var dåligt
med var det ändå de frusna bedrövliga potatisarna som hon berättade att hon
kom ihåg bäst (Gun IF mgt 2003/69–70). Tilde berättade med skratt i rösten om
vad som serverades i krigssjukhusets matsal: ”Det var kliddigt rågbröd blandat
med cellulosa och det var kliddigt rågbröd och rågmjölssåser och frusen potatis
och sånt där” (Tilde IF mgt 2004/42–43). På sjukhusen vid fronten fick de i
vanliga fall hirs- eller rågmjölsgröt och soppor. Men ibland vankades ordentlig
potatis:
1983:11).
198
T: Var det potatis, så om man mötte nån som kom från maten, som hade kommit
från maten, det var ganska långt mellan avdelningarna [...] och när man mötte
nån (T med lite skratt) som kom från maten och de sa att de har potatis i dag så
sprang man så hälarna tog i baken för att hinna få lite potatis (T skrattar) (Tilde
IF mgt 2004/42–43).
Potatisen var en viktig basvara, och något som värdesattes högt (jfr Gadd 1983;
Arnborg 1996). I min egen närmaste omgivning talar man fortfarande om
maträtter som innehåller kött och potatis som ”riktig mat”, i motsats till ris- och
pastarätter och vegetarisk mat. Praktiskt taget alla som bodde på landet hade ett
eget potatisland. Genom intervjupersonernas berättande om att det var brist till
och med på potatis, förstår man att det verkligen var illa ställt i landet.
84 Citat ur dikten ”Soldatgossen” i Fänrik Ståls sägner.
85 Den höga vattenhalten i potatisen gör den särskilt köldkänslig och härmed svår att lagra (Gadd