I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

Min roll som intervjuare är också viktig för att skapa tillit hos den som
intervjuas. Jag försökte göra klart för intervjupersonerna att det är samma ”jag”
som intervjuar och som arbetar vidare med materialet. Detta mitt vetenskapliga
jag ser jag som en kombination av mitt personliga eller privata jag och min
akademiska utbildning. Jag ville framstå som den vanliga, men samtidigt unika,
människa jag är, som är intresserad av att höra om det just dessa
intervjupersoner kan berätta, och som samtidigt är akademiker som vill göra
vetenskap av intresset.
Intervjuarens sociala sammanhang
Till kategorin intervjuarens sociala sammanhang vill jag räkna släktskap mellan
intervjuare och intervjuperson eller kännedom om intervjuarens släktingar. Att
intervjuaren och den intervjuade själva är bekanta sedan tidigare eller på ett
eller annat sätt har gemensamma bekanta hör också hit. Även de respektive
personernas boningsort är av betydelse i sammanhanget. Min intervjuperson
Joel är släkt med min far, och tog självmant kontakt med min far och ville bli
intervjuad. Att det var han som hörde av sig och ville bli intervjuad ser jag
bland annat som tecken på tillit från hans sida. Henriks hustru var avlägset släkt
till mig, och under intervjun återkom vi flera gånger till vems barnbarn jag var.
Som jag nämnde ovan hade Brita frågat runt om vem jag var. Trots
släktutredningen hon gjort och vår diskussion före intervjun kände jag på mig
att Brita inte kände sig riktigt till freds i situationen, men jag är övertygad om
att utredningen gjorde att tilliten till mig ändå ökade. Margit, Åke och Ingegerd
kände i olika grad till mina föräldrar.
Att kunna hälsa från någon som jag redan intervjuat och som
rekommenderat den person som jag ringde till upplevde jag också som en
viktig tillitsskapande faktor. När jag ringde Lisa berättade jag att det var Margit
som tyckte att hon kunde vara en lämplig intervjuperson. Axel hade sagt det
samma om Vilhelm, liksom Janne om Henrik, och så vidare. Det här innebar
samtidigt att flera av intervjupersonerna kände varandra och kanske hade en
viss föreställning om vad som skulle berättas i och med att rekommendationen
kom från ett visst håll. Redan denna lilla anknytning mellan mig och en annan
som blivit intervjuad och som var bekant för den som jag då skulle intervjua
upplevde jag som en förenande faktor mellan den intervjuade och mig.
Att själv ingå i ett samhälle är naturligtvis inte alltid en förutsättning för en
lyckad intervju. Ibland kan det vara lättare för någon att öppna sig och berätta
om sina erfarenheter och upplevelser för en främling som man kanske aldrig
mera kommer att träffa. I sådana situationer ligger en mycket större vikt vid
68