I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

hon studerade i Åbo på vårvintern 1942. Då fick hon i två veckors tid och över
påskhelgen nöja sig med ”kokta kålrötter och salt strömming som var gulnad av
ålder.” Paket med mat kom hemifrån, men hennes anhöriga hade inte vågat
skriva att paketen innehöll mat, utan de hade deklarerat innehållet som kläder.
”Jag kommer ihåg att jag fick tio kilo kläder en gång. Det var inte ett enda
klädplagg där (S skrattar) Ser du, censuren var hård.” Jag konstaterade att hon
fått lära sig både att stjäla och ljuga, och Dagny sade att kriget hade lärt henne
mycket: ”Jag som kom från ett religiöst hem, jag kunde ju inte sånt då, (S
skrattar) säger vi” (Dagny IF mgt 2004/46–47). Även här fick Dagny in en liten
komisk slutknorr som på ett självironiskt sätt ifrågasätter hennes hederlighet.
Att man skulle ha gjort sig skyldig till stöld och bedrägeri är sällan något som
berättas om från krigstiden. Bilden åtminstone jag bär med mig sedan tidigare
är att lottor, sjuksköterskor och de som stred för landet var hederliga och ärliga
in i det sista. Det är ganska oskyldiga ”brott” som Dagny berättar om, och hon
berättar om händelserna med humor. ”Brotten” hon berättade om är ändå så
obetydliga – mer att betrakta som att knycka äpplen – att bilden av den goda
försvararen hålls intakt. Det blir mera som en pikant detalj än en uppgörelse
med det förflutna (jfr Korhonen 2005). Något som kunde kallas folklig moral
blir synligt här, vilket jag diskuterar utförligare i det avslutande kapitlet i
boken.
Den svåra kölden
Det var inte bara hungern och matbristen som plågade dem som var med under
kriget. Också kölden var svår, särskilt under vinterkriget. Åke berättade om att
han när han blev inkallad i början av februari 1940 måste ta sig fram 20
kilometer i 25 graders köld på isarna mellan Kökar och Husö. Åke var präst och
hade skött om en församling där den ordinarie kyrkoherden var inkallad. Åke
berättade att han fick följa med postföraren som hade häst och släde, så att han
inte behövde bära kappsäcken. Men eftersom det var så kallt gick Åke efter
ekipaget för att hålla värmen (Åke IF mgt 2004/39). Brita fick också vara med
om färder över isen under vinterkriget. Innan Brita blev sanitetslotta hade hon
under vinterkriget uppgifter inom luftbevakningen 86 . När hon skulle ta sig de
dryga 15 kilometerna hem, och bussen inte gick som den brukade, var hon så
illa tvungen att gå längs slädspåret över isen (Brita IF mgt 2003/71–74). Innan
jag började intervjua veteraner hade jag en nästan parodisk bild av vinterkriget.
Det man hade hört var att det aldrig hade varit så kallt i Finland som då. Om jag
86
Lottorna som skötte luftbevakningen hörde till kanslilottasektionen. Till deras ansvarsområde
hörde kontorsuppgifter, fältpost och brevcensur. Utöver detta hade de uppgifter inom
befolkningsskyddet och underhållet, samt i anslutning till evakueringarna (Olsson 2005:127).
200