I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

om allt skulle upprepa sig eller till och med bli ännu värre. Till allt det här kom
också upplevelsen av att man inte skulle få prata om detta, för ”hela vårt
politiska liv var ju så censurerat” (Åke IF mgt 2004/39).
Upplevelsen av att man inte borde tala om kriget framträder tydligt i flera
av mina intervjupersoners berättande. Känslan av en stundande fara syns också
i att det finländska högkvarterets underrättelseavdelning förberedde sig för en
sovjetisk invasion och skeppade över sina militära specialister och topphemligt
material till Sverige direkt efter att vapenstilleståndet ingåtts. Högkvarterets
avsikt var att inrätta ett kommandocentrum i Sverige ifall det skulle bli
gerillakrig i Finland (Meinander 1999:272). Vapengömmarrörelsen som jag
berör härnäst var en del av förberedelserna för ett sådant eventuellt gerillakrig.
Vapengömmare
Vapengömmarna 167 och vapengömmarrörelsen var en så stor affär att Viktor
förvånade sig över att jag inte hade hört talas om den. Det gjorde jag inte då,
utan rörde ihop det med den så kallade Grafton-affären där finländska
motståndsaktivister år 1905 smugglade vapen från Tyskland till Finland med
ångbåten John Grafton 168 . Viktor tog på sig rollen som historielärare under
intervjun – ett yrke han också länge hade utövat – och sålunda fick jag min
första kontakt med vapengömmarna.
Viktor berättade att i slutskedet av kriget ”var det en hel del officerare som
slog sig ihop och startade en så kallad vapengömmarorganisation”. Varje
skyddskårsdistrikt, inalles drygt trettio ”skulle helt enkelt gömma så mycket
vapen så att det gick att organisera en bataljon och en bataljon är nästan tusen
man det”. Dessa vapen gömdes undan runtom i landet ifall av sovjetisk
invasion. 169 Viktor berättade vidare att det fanns en stark kommunistisk grupp i
Finland som stödde kontrollkommissionen, och ”i norra Finland då så var de
här kommunisterna då och förrådde de här, vilket gjorde att det blev en väldig
omgång, en undersökning och många togs till förhör och många sattes i
fängelse”. Viktors tidigare kompanichef hamnade i fängelse, liksom även
många andra från de svenskösterbottniska trakterna:
167
För utförligare redogörelser se exempelvis Lukkari 2005; Boucht 2001.
168
Se exempelvis Olin 2005.
169
Enligt en försiktig beräkning skulle den undangömda vapenarsenalen ha omfattat vapen,
ammunition och övriga stridsredskap för 35 000 man. Dessa vapengömmor hade organiserats av
högkvarterets yngre officerare då man befarade en sovjetisk invasion. Detta stod naturligtvis i bjärt
kontrast till vapenstilleståndsfördraget (Meinander 1999:278).
328