I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

Axel berättade att Vilhelm brukar säga att det som skiljer en veteran från en
krigsinvalid är att ”den ena har blivit iskjuten och den andra har varit
påskjuten” (Axel IF mgt 2003/45–47). Anders, Janne, Joel och Viktor hade alla
varit i sådana situationer att de blivit påskjutna, medan Axel, David, Henrik,
Johannes och Vilhelm hade dessutom haft oturen att på olika sätt bli ”iskjutna”.
Att ha blivit påskjuten eller iskjuten har ändå betydelse. Dem som träffats och
sålunda sårats i krig har en viss sorts status i dag. Att det var viktiga händelser,
ett slags vändpunktsberättelser, märks såväl av att man kom ihåg exakta datum
för när man sårades eller, som i Davids fall, tog reda på det före intervjun.
Datumet då man sårades är en markör för ett före och ett efter att man varit med
om något som förvandlade en från veteran till krigsinvalid. Vistelsen på
sjukhuset däremellan är som ett slags svårdefinierat gränsland, ett gränsland
som i huvudsak var kvinnornas domän. Berättelserna om hur man sårades är
också klart avgränsade. Man återger alla detaljer, man beskriver det dramatiska
händelseförloppet då man stirrade döden i vitögat, men klarade sig och
överlevde. Jag får en känsla av att det är berättelser som berättats många
gånger. Det är händelser som upplevts som värda att berättas.
Man kan också se en klar skillnad mellan att såras i regelrätta strider och att
ha skadat sig genom en olyckshändelse. Detta märks tydligt i det som Vilhelm
berättade om när han stukade foten i hoppet från lastbilsflaken. Läkaren gör
skillnad på hur man fått en skada, inte hur ont man har eller skadans natur. Den
som sårades hade förtur.
Jag vet inte om Tilde såg på sig som krigsinvalid med tanke på skadan hon
ådrog sig, eller ens om hon officiellt klassificerats som en sådan. Jag vet inte
om kvinnor överlag som skadat sig under kriget ser på sig själva som
krigsinvalider eller om det i deras fall handlar om olycksfall i arbetet, som inte
har de statushöjande ingredienserna som att ha sårats har. Krigsinvaliditet gav
vissa ekonomiska fördelar, bland annat maten som Vilhelm omnämnde, och de
är möjligt att det är den uteblivna ekonomiska kompensationen som grämer
Henrik, men jag har svårt att tro det. Jag upplever att krigsinvaliditet är ett slags
militär statushöjare, på det vis som Vilhelm gav uttryck för när han inkluderade
sina två gånger när han sårades eller skadades i sin berättelse om sitt militära
avancemang. När man är krigsinvalid har man ett synligt bevis för att man
deltagit i försvaret av fäderneslandet, man har blött för hem och fosterland.
De sårade fick sina skador omskötta först på fältsjukhus, för att senare
förflyttas till krigssjukhus där de ofta tillbringade rätt lång tid innan de hade
återhämtat sig så pass att de fick permission och därefter återvände i krigets
tjänst. Det följande avsnittet handlar om vårdarnas berättande.
226