I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

könssjukdom, eller olovligt sällskapande med befäl eller manskap hemma eller
vid fronten (Olsson 2005:148–153).
Tilde hade också hört många rykten om lottornas lättsinne vid fronten innan
hon fick sin kommendering dit. Hon sade att hon visste ”i vilket bespottat led
jag ställde mig”, och konstaterade att det inte var så lätt, men att hon fick kraft
och hjälp av att be. När hon kom hem för sin första permission från fronten
hade de hemmavarande lottorna ordnat ett litet samkväm på skolan och
lottaordföranden hade bett Tilde berätta ”om det där vad som sägs om lottorna”.
Tilde sade att hon hade berättat att hon över huvud taget inte kunde förstå var
sådana rykten hade uppstått. Själv hade hon aldrig sett något av det som
flickorna beskylldes för. Hon berättade att hon tyckte att alla hennes
arbetskamrater var fina och duktiga, och att de hade mycket arbete från morgon
till kväll (Tilde IF mgt 2004/42–43). Lottorna i intervjumaterialet hade överlag
svårt att förstå varifrån allt detta prat om lottornas leverne vid fronten kom.
Tilde hade funderat en hel del på detta:
T: Men allt det där som pratades illa om lottorna, det vet jag inte varifrån det
kom, för det vet jag verkligen inte. Men då tänker jag många gånger, och jag har
sagt det också nån gång att ”var det bara lottorna som var skyldiga, var var de
där karlarna då?” Att kunde de inte tänka att ”de där unga flickorna så kan ju
vara din syster eller din mor fast eller din syster eller fästmö.” Hade de ingen
ansvarskänsla då om de utförde vad som helst med lottor, som jag inte vet, för
jag såg inget av sådant. Och lärde inte känna nån sån. Jag vet inte (Tilde IF mgt
2004/42–43).
Tilde ville ytterligare bekräfta sin egen erfarenhet av lottorna, och berättade att
hon en gång frågade en sanitär som hon blev bekant med under kriget och som
hon och hennes man umgåtts med efteråt vad han hade för erfarenheter av
lottorna. Han hade fått samma fråga av många, men hade alltid svarat att han
”fortfarande tar hatten av” för lottorna (Tilde IF mgt 2004/42–43). Tilde
ifrågasätter här varför det är kvinnorna som beskylldes för att leva ett
promiskuöst liv. Hon hade försökt ta reda på hur det förhöll sig eftersom
hennes egna erfarenheter inte alls stämde överens med det hon hade fått höra av
andra. Liksom Tiina Kinnunen finner även jag skäl att undersöka kvinnornas
närvaro ur ett könsordningsperspektiv. I såväl konkret som symbolisk mening
trängde de sig in på männens territorium (Kinnunen 2006:142). Man skulle
kunna gå mycket mera på djupet med en sådan här frågeställning än vad jag har
för avsikt att göra här, men jag vill ändå inte lämna problematiken helt,
eftersom den ger en annan bild av kriget än den man oftast brukar få.
Det Tilde visar på här med sin förundran över varför det inte är männens
beteende som ifrågasätts är en del av den underordningsproblematik Yvonne
175