I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

gav också ut egna tryckalster. Skyddskårerna hade hornorkestrar och sångkörer,
och ordnade också religiöst arbete som leddes av skyddskårernas fältpräster
(Finlands skyddskårer 1935:15–16). Åke berättade om hur han som liten pojke
fascinerats av skyddskårens parader på självständighetsdagen med hornorkester
som spelade marscher. När han själv fyllde 17 skrev han in sig i skyddskåren
(Åke IF mgt 2004/39). Brita brukade som barn få följa med sin storebror som
var skyddskårist och sin storasyster som var lotta till skyddskårsfesterna. Hon
tänker sig att hennes fosterlandskärlek blev uppammad redan som barn
eftersom hon omgav sig med ”väldigt fosterländska människor”, som hon sade
(Brita IF mgt 2003/71–74).
Lotta Svärd
Lotta Svärd-organisationens arbetsformer och dess betydelse under krigstiden
har behandlats både i verk som behandlar organisationens historia och i
biografier av kvinnor som levt under krigstiden där de berättar om egna
erfarenheter. Målet med dessa publikationer har ofta varit att lyfta fram
organisationens betydelse och insatser av enskilda kvinnor. Lottaforskningen
har fått ett starkt fäste under slutet av 1990-talet och 2000-talet genom
doktorsavhandlingar av Pia Olsson, Annika Latva-Äijö och Tiina Kinnunen.
Olssons avhandling Eteen vapahan valkean Suomen. Kansatieteellinen tutkimus
lottatoiminnasta paikallisella tasolla vuoteen 1939 (1999), syftar till att studera
den värdegrund som lottaidén och lottaverksamheten gav sina medlemmar
genom den vardagliga verksamheten i lokala lottaföreningar. Detta material
sätter hon in i en finländsk samhällelig kontext på 1920- och 1930-talen,
särskilt med avseende på kvinnors organisationsverksamhet. I sin fortsatta
forskning har Olsson i Myytti ja kokemus – Lotta Svärd sodassa (2005) studerat
krigets betydelse i kvinnors liv och i livet på ett mera allmänt plan. Hennes
forskningsuppgift här var att för det första klargöra lottornas uppfattning om sin
samhälleliga roll under kriget, och för det andra att studera krigets inverkan på
kvinnornas ställning och liv. Annika Latva-Äijö har i Lotta Svärdin synty –
järjestö, armeija, naiseus 1918–1928 (2004) undersökt vad som gjorde att
Lotta Svärd-rörelsen blev till en organisation, och hur Lotta Svärd påverkade
kvinnans ställning i det finländska samhället. Tiina Kinnunen koncentrerar sig i
sin doktorsavhandling Kiitetyt ja parjatut. Lotat sotien jälkeen (2006) på tiden
när Lotta Svärd-organisationen upphörde och årtiondena efteråt. Hon studerar
de olika bilder av lottorna som förekommer, samt lottorna som aktörer och
upplevare i Finland efter andra världskriget. I kapitlet ”Möten med tiden efter
kriget” återvänder jag till Kinnunens forskning. Den översikt som följer
119