I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

De tolv gyllene orden som skulle prägla varje lottas liv och verk lyder:
44
1 Gudsfruktan vare ditt livs innersta kraft!
2 Lär att älska ditt land och ditt folk!
3 Ställ högt ditt lottaideal! Blott som rättrådig, ren och nykter kan du
vara en rätt lotta!
4 Fordra alltid mest av dig själv!
5 Var god!
6 Var trogen även i det lilla!
7 Glöm ej i motgångens stund det upphöjda i vårt mål!
8 Hedra och bistå dina lottasystrar i deras arbete, därigenom stärkes
samhörighetskänslan!
9 Minns gångna släktleds arbete. Ära de gamla, de har gjort mer än
vi!
10 Var anspråkslös i dräkt och uppträdande!
11 Lär dig självdisciplin, så utvecklar du organisationsdisciplin!
12 Lotta, minns att du företräder en stor, fosterländsk organisation!
Undvik att göra någonting som kan skada organisationen och dess
goda namn! (Koskimies & Koskimies 1964:116–117)
Gun ville mycket tidigt bli lotta och åka ut till fronten, men eftersom hon var
minderårig stäckte hennes mor dessa planer. Hon fick nöja sig med att göra
paket till soldaterna och laga mat till rekryter tills hon hade åldern inne att bli
sanitetslotta. Gun var sina unga år till trots engagerad i lottaverksamheten redan
före vinterkriget som bland annat provianteringslotta, och arbetade som
sanitetslotta på hemmafronten under hela fortsättningskriget, med vissa avbrott
då hon måste arbeta med annat för att tjäna pengar för sitt uppehälle.
Den sjunde intervjun utgående från lottaföreläsningen gjordes med Brita
som var född 1922. Brita skrev in sig i lottakåren samma år som vinterkriget
bröt ut när hon fyllde 17, den ålder som krävdes för fullvärdigt medlemskap i
såväl Lotta Svärd som skyddskårerna (Rautio 2001:20; Eklund 2008:33). Före
detta hade hon gjort olika slags frivilligarbete. Hon tjänstgjorde först som
luftbevakningslotta i Jakobstad under vinterkriget, och senare som sanitetslotta
på olika krigssjukhus där ända till efter vapenstilleståndet hösten 1944. Strax
efter kriget ådrog sig Brita tuberkulos och bodde i omgångar på sanatorium och
vistades också i Sverige. Hon hade arbetat i affär den största delen av sitt liv
efter kriget, både som biträde och som avdelningsföreståndare. Brita var en av
dem som var mest tveksamma till att bli intervjuade, och under intervjun
framträdde en kvinna som var mycket mån om att skydda sina patienters och