I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

över Tienhaara och Tali-Ihantala ”var värre än de värsta koncentrationerna, än
de värsta under första och andra världskriget, över huvud taget”. Ingegerds man
hade fått order om att med ett kompani (alltså omkring 200 man) bemöta ett
ryskt anfall, som inte antogs vara så stort, men som visade sig bestå av 30 000
man (Ingegerd IF mgt 2003/60–64). Det är möjligt att sifferuppgifterna inte
stämmer helt och hållet, men det viktiga här är inte det exakta antalet på
fienden, utan att det var frågan om en rysk här som var mångdubbelt större än
det finländska kompani som Ingegerds man anförde. Resultatet av anfallet hade
Ingegerd fått se många år efter kriget när hon och hennes man tillsammans med
en grupp veteraner besökte krigsskådeplatsen. Där fanns en mur med 5 000
ryska namn på dem som stupat där (Ingegerd IF mgt 2003/60–64). Återigen kan
man se David-Goliat-metaforen i berättandet om striderna mot ryssen.
Berättandet om ryssen sträcker sig över en lång tidsperiod, med början från den
tid då Finland var en del av det ryska tsarväldet. Förryskningstiden, liksom
självständighetstiden med inbördeskriget 1918 fanns med i intervjupersonernas
föräldrars levande berättelsetradition. Vissa av intervjupersonerna förde den
vidare till mig när de berättade om sina egna upplevelser om kriget.
I alla dessa delar framträdde huvudsakligen en bild av ryssen som hotfull.
Enligt Stefan Bohman har ryssen under långa tider utgjort ”den onde andre” i
både Sverige och Finland (Bohman 1997:30; 1999:100). Ryssen kopplades
också ihop med de röda från inbördeskriget, som tvingade bland annat Margits
mor och morfar på flykt genom landet och som plundrade deras gård. Ryssen
var något som användes likt vissa folktroväsen i pedagogiskt syfte som ett sätt
att uppfostra barnen till lydiga och stillsamma. Jag antar att dessa berättelser
och folkliga föreställningar om ryssen påverkade hur intervjupersonerna
upplevde ryssarna av kött och blod som de träffade på vid fronten, och deras
berättande om dem efteråt.
Ryssland och ryska gränsen är det område där kriget pågick i
intervjupersonernas berättande. Mötet med Ryssland blir härmed också mötet
med den symboliskt starkt laddade platsen Fronten, även om resan till Ryssland
inte framställdes i någon dramatisk form utom i Tildes berättande om den långa
och strapatsrika färden hemifrån till nattmörkret vid stället utan namn som
upplystes endast av eldgivningen.
De ryska soldaterna beskrivs och omtalas dels som jämlikar, dels som
moraliskt lägre stående och djurlika. De är jämlika i den mån att man hade
anledning att frukta dem och sätta sig i respekt hos dem. Att utmåla fienden
som ens egen jämlike eller till och med som bättre visar sedan i sin tur på ens
egen förmåga och duglighet. Den ädle krigaren dyker upp i det här
310