I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

Handgranaterna hade de däremot grävt ner på en annan plats. Vartefter tiden
gick såg Vilhelm hur bebyggelsen växte så att den närmade sig stället där de
hade grävt ner handgranaterna.
V: Jag tänkte att (...) Jessus hjälp om (V skrattar) nån köper en tomt där bredvid
veterinären och så beslutar han att han ska spränga en källare åt sig där (V
skrattar), så far halva Närpes på samma gång (V skrattar) (åja) Jag gick till en
generalmajor Jokinen här på militärstaben och förklarade läget, för jag visste att
han var pålitlig karl. Han sa att ”Ta det lugnt, den saken ordnar vi. Att (... …)
kom (...) var utanför officerskansliet den och den dagen klockan 18.” Det var en
höst så det var mörkt. ”Så skickar jag två stamanställda” [...] Och de hade en stor
och fin bil med lyktor och strålkastare och saker och så körde vi till Närpes och
så började vi att gräva. De började gräva de där. Och de hade också en sån där
minletare, vad heter de, de kallas nog nåt, som piper. Och jag visste ju precis var
den låg den där gropen, var den fanns, eller det var en kulle på den tiden. De
hann knappast koppla i till motorn, till bilmotorn den där så började det pip, pip,
pip, pip, pip, pip. Och vi blev ju glada och de började skrapa fram, så var det en
tandkrämstub som var så där lång (S och V skrattar) En utmärglad tandkrämstub
(S och V skrattar) Den tutade som fan (V och S skrattar) (Vilhelm IF mgt
2003/48–50).
Småningom hittade de i alla fall gropen med granaterna och kunde gräva upp
dem med hjälp av en grävmaskin. Granaterna forslades bort till en skjutbana i
närheten där de sprängdes. ”Och sen har jag inte hört nåt mera om det inte”,
sammanfattade Vilhelm, för att i nästa andetag säga: ”Ja, nå sen kom ju
Statspolisen, Valpo som den kallades, Valtion poliisi”. Statspolisen meddelade
att man ville diskutera lite med Vilhelm. Han svarade att de gärna fick komma,
men att han tyvärr inte kunde lösgöra sig från sina åtaganden förrän dagen
efter. Vilhelm informerade sina föräldrar om att han hade fått Statspolisen på
sig. Han oroade sig för hur han skulle klara sig ur det hela med tanke på att
många officerare och andra som hjälpt till avtjänade sina straff i olika fängelser.
Han bad sin mor skaffa fram gott bröd, smör och pålägg, och koka kaffe, för att
ha att bjuda dem som kom från Statspolisen. Vilhelm berättade att de var
mycket hövliga när de kom – en kommissarie från Kuopio och ”de andra var
såna här lokala kommunister som jag kände till [oklart] jag hade sett de där
jäklarna”. Kommissarien ville veta var Vilhelm tjänstgjort under kriget, och
slutligen förhörde han sig om hur Vilhelm kommit sig hem från Kemi. Vilhelm
berättade att han kommit hem med lastbil, något förhörsledaren tyckte var lite
egendomligt.
V: ”Jaha? Men det var ju ett ovanligt fortskaffningsmedel på den tiden att man
kommer från Kemi med lastbil till Vasa.” (V skrattar) Och då förstod jag ju att
333