I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

oligt att manliga släktingar och vänner återkom från fronten och kunde ta vid i
det tunga jordbruksarbetet; å den andra hade Maria tyckt mycket om att få
arbeta med hästarna, något hon verkade ha fått göra enbart under den
parentetiska krigsperioden, trots att åtminstone inte husmödrarna i allmänhet
var främmande för att köra med häst (jfr Östman 2000:192–193). Kvinnorna
fick liksom Maria ändå finna sig i att gå åt sidan och överlämna till männen de
arbetsuppgifter de hade haft under kriget om de ville så eller inte (Holmila
2008:10 [online]).
Viktors berättande innehöll likaledes ingredienser av både positivt och
negativt i anslutning till att kriget upphörde. Han uttryckte glädje för att han
levde och hade fått komma hem. Men han hade sett så många vars liv hade
blivit alldeles för kort, och ännu efter hemkomsten var det många som avled av
sina fysiska och psykiska skador eller led svårt på grund av dem.
V: Men (...) man (...) tyckte ju att det var roligt att få komma hem förstås. Och
det här visst var det det. Men det var inte så lätt att anpassa sig till det nya efter
alla de här åren och umbäranden. Så det fann... Nog var det ju en del som då
hade det lättare. Det var en del som hade familjer, hade hem och arbete redan att
gå till, men vi var ju unga, vi var outbildade i regel, och naturligtvis, hade man
ett hemman så kunde man ju jobba där, men det var ju flera bröder och det var ju
ingenting att satsa på för framtiden egentligen. Så det gällde ju att börja söka sig
i väg och det var inte så enkelt inte (S: mm) Inte då, om man tänker på hur
bedrövligt det var efter kriget. Det fanns ju inget. Och allt det här det har vi ju
dokumenterat också i en bok. Vi var de första i Svenskfinland och hela Finland
som dokumenterade i boken, som finns där, Krisår (S: mm) Hur det liksom var
på hemmafronten och hur det var att komma hem. Så det här, kom hem utan
kläder. Du fick vapenrocken (...) och byxorna, inte ens mössa fick du heller. Det
fick du från armén och hemma fanns det inga kläder att köpa inte. Och en del av
de pojkar som kom hem samtidigt, de hade inga underkläder, utan satte tidningar
under (...) under vapenrocken. Det var så bedrövligt med materialet och
utrustningen. Och det tog ju år innan man då började, först var det
surrogatkläder och sillakläder 162 och sånt här innan man då började komma i
gång. Och det var nog en hård omgång att komma hem på det sättet. Och utan
arbete. Jag kunde ju börja arbeta i skogen med min far och mina bröder, men
båda mina bröder hade ju varit ute också och det var förfallet så vi hade ju full
sysselsättning de första åren att få det i skick igen, men för många så var det
hopplöst. Ingenting att gå till. Och det här tog ju förstås på och dessutom (...) det
uppstod ju en så kallad tyst tid, kanske du har hört talas om det. Då det var
ungefär som jag sa där när vi pratade om det vid fronten att pojkar började bråka
162
Sillakläder är tillverkade av träfiber. Silla är finska och översätts med cellull, konstull; rayon i
Finsk-svensk storordbok (1969). Rayon beskrivs som ett slags textilfiber som framställs av
cellulosa. Rayon är en äldre benämning, och motsvaras i dag av viskos (Svensk ordbok 2004).
Kvaliteten på tyget var dock en annan än dagens viskos.
322