I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

under aprilstriderna 1942. Ryssarna försökte då riva upp brohuvudet söder om
Svir, och Sextiettans avsnitt låg i centrum för det ryska storanfallet (Nykvist
2000:45). De flesta av de intervjuade männen hörde till Sextiettan: Anders,
David, Janne, Johannes, Joel och Viktor.
Sextiettan har ofta kommit att bli liktydigt med finlandssvenska
infanterister. Det har skrivits mycket om detta regemente och många av dem
som själva var med har skrivit om sina egna upplevelser. Historiken om
regementet, Sextiettan av Nils-Erik Nykvist (2000) innehåller
dagboksanteckningar, brev från fronten, teckningar och fotografier, utdrag från
Krigsarkivet, minnen i efterhand och mera övergripande uppgifter om
regementets stationeringsorter, fakta i sifferform och en översikt över krigets
skeenden. Boken har också för mig varit ett stöd när jag försökt bilda mig en
uppfattning om den verklighet som männen bland mina intervjupersoner
skildrade, även om alla intervjuade veteraner inte hörde till IR 61. Vid tiden för
mitt fältarbete utkom boken Vi slogs och blödde av Kurt West (2003) om hans
personliga upplevelser i Sextiettan. Under 2004 kom Åke Lindmans film
Framom främsta linjen som handlade om några patrullmän i Sextiettan, och
som nådde en stor publik i Finland. Jag läste Wests bok och såg filmen under
det pågående fältarbetet. Även många av mina intervjupersoner berättade att de
endera väntade på att filmen skulle få premiär eller hade sett den när jag
intervjuade dem, vilket naturligtvis kan ha påverkat deras berättande.
Från JSP till krigssjukhus
Den krigstida sjukvården fungerade i praktiken i stort sett enligt ett system som
gick i ordningen från närmast fronten till längre bort. I varje kompani eller
enhet av motsvarande storlek fanns manliga sanitärer som bar bort de sårade
från stridslinjen och gav första hjälpen i terrängen. Efter detta förflyttades de
sårade ofta med häst till bataljonens JSP 27 , truppförbandsplats. Här arbetade
bataljonens läkare med hjälp av sanitetsunderofficerer och ytterligare en grupp
sanitärer. Från JSP återgick patienten till sitt kompani om vården han fått där
var tillräcklig i relation till hans skador eller skickades med bil eller häst till
PSP 28 , huvudförbandsplatsen, därifrån han skickades vidare till ett fältsjukhus 29
där den egentliga sjukvården skedde. På JSP och PSP arbetade vanligen inte
några kvinnor (Karvinen-Kopteff 1993:106). Kvinnornas arbetsinsatser märktes
framför allt på fältsjukhusen, som var tillfälligt inrättade i exempelvis tält,
27
JSP är förkortning för joukkosidontapaikka. Denna finska förkortning användes i stort sett alltid
av mina intervjupersoner, och betyder truppförbandsplats.
28
PSP är förkortning för pääsidontapaikka, och betyder huvudförbandsplats.
29
Fältsjukhus kallades också ofta för fältlasarett.
127