I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

viktigaste. Som ovan sagts anser Marton och Booth alltså att den ena måste inta
den andras perspektiv för att tankekontakt ska kunna etableras. Om man
kombinerat Martons och Booths tankekontakt och min härledning av detta,
känslokontakt, kommer man nära det som empati står för. Båda handlar om att
man ska försöka ställa sig i den andras skor och se världen ur hans eller hennes
perspektiv.
104
*****
Intervjuerna med de tio männen och kvinnorna som själva deltagit aktivt i
krigen 1939–1944 utgör underlag för den här boken. Genom den teoretiska ram
jag valt, oral history, blir såväl intervjusituationen som själva innehållet i
intervjuerna intressanta och föremål för analys. Hittills har jag koncentrerat mig
på det möte som intervjuerna har varit mellan mina intervjupersoner och mig
själv som intervjuare. Jag förhåller mig till dem som aktiva subjekt som
tillsammans med mig skapar det material jag lite längre fram ska analysera. Jag
har här granskat hur dessa möten har sett ut från flera perspektiv.
Utgångspunkten för de första sju intervjuerna var ett projekt där män skulle
intervjuas om sitt förhållande till diktverket Fänrik Ståls sägner, men det
visade sig snart att det på intervjupersonernas agenda stod berättande om egna
upplevelser från kriget. Jag fann detta intressant, och valde att utöka projektet
till en doktorsavhandling om berättande om krig, och inkluderade också
kvinnor i materialet. Dessa intervjupersoner presenterades genom hur jag hade
avancerat i intervjuprocessen, och utgående från de frågor som dök upp
allteftersom materialet växte.
Jag har valt att kalla min intervjuteknik empatisk – och sålunda kallar jag de
intervjuer jag gjort för empatiska intervjuer. Det empatiska består av ett
förhållningssätt till intervjupersonerna där jag betonar ömsesidighet, strävar
efter jämlikhet, vinnlägger mig om en känslomässig reflexivitet, men samtidigt
inte blundar för de faktorer som påverkar intervjusituationen, intervjupersonen,
mig som intervjuare och det arbete jag utför efter fältarbetet. Det empatiska
förhållningssättet sträcker sig alltså över hela tidsspannet från
intervjusituationen till att den sista bokstaven är skriven i boken.
Jag ser på intervjun som ett samspel där det är intervjuarens skyldighet att
underlätta för intervjupersonerna att berätta det som de själva vill berätta. Jag
har, likt många andra, insett att tillit är en faktor som påverkar intervjupersonen
i hans eller hennes berättande. Jag har valt att granska vilka sådana
tillitsskapande faktorer har varit i mina intervjuer, och kommit fram till att de
bestått av tre viktiga delar: intervjuarens uppfattning om samt intervjuarens