I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

Och det var en styrka i det på det sättet att kamratskapet höll ju ihop ända från
barndomen och från ungdomstiden. Och man gick ju in för det här att ”en
kamrat lämnar man aldrig i sticket”. Eller så om vi nu säger så förenklat. ”En
kamrat överger man aldrig”, jo, även om han blev sårad eller stupad eller så,
utan man försökte ju få dem bort (Viktor IF mgt 2003/39–42).
Den gemensamma uppväxten och ungdomstiden lade grund för ett kamratskap
som gjorde att man visste att man kunde lita på den andre. När ens liv stod på
spel eller när man förlorat det skulle kamraterna hjälpa. I devisen ”Kaveria ei
jätetä” 45 är denna kamratgemenskap satt på sin spets. Då gällde det att inte bara
ta vara på kamraternas tillhörigheter utan att se till att en sårad eller stupad
kamrat fördes bort från eldlinjen enligt det som även Viktor framförde ovan.
Till gemenskapen hörde att man delade med sig av det man hade och att man
tog vara på varandra. Tilde berättade i sin tur om när hon var den som fick
fungera som givare åt en kamrat i behov. Hon och hennes arbetskamrat, som
hon till och med hade delat rum med, kom i slutskedet av kriget ifrån varandra.
Sjukhuset de arbetade på delades i mindre enheter, och avdelningen som Tildes
kamrat hamnade på råkade i motti 46 , vilket för kamraten innebar att hon
förlorade allt hon hade förutom det hon bar på kroppen. Kamraten skrev ett
brev till Tilde och berättade om vad hon råkat ut för. Det framgår inte av Tildes
berättelse om kamraten uttryckligen bad om hjälp, men Tilde skickade en
ylletröja och sin bästa lottaklänning till henne (Tilde IF mgt 2004/42–43).
Janne berättade om att man hade bildat Esse och Purmo kompani under
reservövningar 47 1936, och att detta utgjorde stommen för första kompaniet i
det ovannämnda IR 9 under vinterkriget. Detta kompani blev i sin tur grunden
för pansarvärnskompaniet i IR 61 under fortsättningskriget (Janne IF mgt
2003/51–52). David berättade att ”vi kom då till, alla Esseborna och Purmoborna
kom till regementets pansarvärnskompani, allmänt kallat kanonkompaniet.
Och dessutom så kom väl ett trettiotal, ja, tjugofemtal Kronobypojkar
till samma kompani” (David IF mgt 2003/43–44). Viktor berättade att de
hade en bra upplysningsofficer 48 som hade varit lärare i folkhögskolan när
Viktor gick där, och hemma från dåvarande Esse kommun. Enligt Viktor var de
väldigt goda bekanta annars också (Viktor IF mgt 2003/39–42). Jag frågade
David hur det var med kamratskapet och sammanhållningen, och han
45
Uttrycket finns på engelska som ”No man left behind”, men har inte någon svensk motsvarighet
som är lika slagkraftig.
46
Ett område där en truppstyrka helt hade inringats av fienden.
47
Repetitionsövning kallas detta också för.
48
Upplysningsofficerarna kallades också skämtsamt och/eller nedsättande för propagandaofficerare
eller propagandaministrar. Deras uppgift var bland annat att ingjuta en hög moral bland soldaterna.
148