I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

Om den därpå följande flykten skrev Dagny som varit fältsköterska en artikel i
Vasabladet. Jag ringde upp henne, frågade om jag fick intervjua henne, och
sålunda blev hon min sista intervjuperson. Dagny föddes 1917 i en
jordbrukarfamilj. Hennes lärare övertygade föräldrarna om att hon måste få
fortsätta studera, vilket hon också fick. Efter studenten ville hon studera vidare
och blev småningom antagen till sjuksköterskeskolan i Åbo. Som
sjuksköterskeelev blev hon kommenderad till militärsjukhuset Tilkka i
Helsingfors, men hon tjänstgjorde också på olika fältsjukhus under kriget. Alla
yngre sjukvårdsutbildade blev satta i krigets tjänst. Efter kriget blev hon sjuk
och fick åka till Sverige genom sjuksköterskeföreningens försorg för att få
bättre mat och omvårdnad. Hon fick tjänst i Sverige och gifte sig med en
svensk man. Efter hans död flyttade hon tillbaka till Finland. Dagny var en av
två intervjupersoner som berättade om flykten från Karelska näset. Hon gav
uttryck för en stark förvissning om att hon inte skulle göra om det hon gjorde i
unga år. Med hennes berättande om avslutningen på kriget stängde jag av
mikrofon och bandspelare för fältarbetet.
Intervjuerna gjordes under åren 2003–2004, alltså omkring 60 år efter att
krigshändelserna ägt rum. Berättandet om dem är givetvis präglat dels av
minnets förmåga att sovra, glömma och framhäva vissa komponenter på
bekostnad av andra, dels av att olika tidpunkter under livet låter olika minnen
framträda beroende på vad som anses vara comme il faut eller rentav förväntat.
Så kan jag tänka mig att intervjupersonerna i dag är påverkade av de
samhällsideal som finns i dag när de väljer vad de vill berätta för mig, men att
de kanske för några decennier sedan inte hade berättat på samma sätt, för att
deras omgivning då inte hade ansett samma teman vara intressanta eller ens
tillbörliga. Likaså är jag som lyssnare och som den som väljer ut vad jag vill
beskriva i min text beroende av vad som i dag anses vara viktigt: det som i dag
är aktuellt i samhällsdebatten hjälper mig att se sådant i berättandet som jag
kanske för några år sedan inte alls hade lagt märke till.
54