I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

dödsannonser (Kinnunen 2006: 219–222). Både enskilda minnen och
organisationshistorien började intressera forskningen, och flera vetenskapliga
publikationer om lottorna har utkommit under slutet av 1990-talet och
framåt. 194
Att lottorna började nå offentlig erkänsla och att de syns i publika
sammanhang var något som också hade en baksida. Gun berättade om en
tillställning som hon hade varit på i Oravais 195 där hon hade haft sin lottadräkt
på sig. Hon själv och en annan kvinna bar lottadräkt, men den andra kvinnan
var ung, berättade Gun, alltför ung för att ha varit med ute i kriget, och hon
hade troligen lånat sin dräkt. I hennes sällskap var en ung man som till Guns
förtret hade tysk uniform och en tysk motorcykel. Hon tyckte inte själv ”det var
något vidare lyckat inte. Och jag tror att andra tyckte nog det också” (Gun IF
mgt 2003/69–70). Här är det en ung kvinna som intresserat sig för lottorna och
till och med iklätt sig lottadräkten. Denna handling vann inte sympati hos de
kvinnor som varit lotta på riktigt eftersom den yngre kvinnans beteende – att
visa sig tillsammans med en man i tysk uniform – inte stämde överens med den
bild av sig som lottorna ville förmedla: bilden av den kyska lottan som arbetar
för fosterlandet och inte låter sig förledas av männen i omgivningen, särskilt
inte tyska. I Guns ögon blev den yngre kvinnans agerande en skymf, nära nog
blasfemi, i och med att kvinnan som iklätt sig lottadräkten inte förstod att det
var mycket olämpligt att klädd som lotta visa sig tillsammans med en tysk, som
blivit symbol för det hitleristiska, vilket rimmade illa med den lottabild som
lottorna verkar vilja föra fram som kärleksfull fosterländsk. Lottorna hade
arbetat hårt för att få bort bilden av sig som kollektiva ”tyskälskare”, och
genom denna kvinnas obetänksamhet förstördes detta arbete. Denna utklädda
lotta konnoterar i Guns ögon att lottorna var lätta på foten, att de föll för
uniformsklädda utlänningar med motorcykel. Det är ”fel” lottabild som
framträder genom den unga kvinnans agerande.
Under tiden från ungefär mitten av 1960-talet och framåt hade männen och
kvinnorna som deltagit i kriget upplevt något som de själva kallade för
upprättelse. Bilden av männen förändrades från krigstokiga till krigshjältar –
även om de själva inte ville ses som sådana. Bilden av kvinnorna gick från att
ha blivit sedda som moraliskt tvivelaktiga till en hedersam kvinna med
Florence Nightingale-karaktär. Männen kunde börja samlas, minnas
194
Några exempel är Sulamaa 1995 och 2009; Olsson 1999 och 2005; Tuomivaara 1999; Latva-
Äijö 2004; Kinnunen 2006. Ett flertal magisteruppsatser har också skrivits om Lotta Svärd.
195
I Oravais brukar Oravais historiska förening ordna kulturhistoriska evenemang då man bland
annat vill levandegöra slaget i Oravais 14 september 1808. Det kan ha varit en liknande tillställning
som Gun deltog i. Hon berättade om en liten utklädd pojke som sjungit ”Min fader var en ung
soldat” (Oravais historiska förening [online]).
373