I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

Förord
”Varför, varför, varför – varför ska du alltid fråga varför?”, frågade pappa mig
irriterat en gång när jag i tonåren inte nöjde mig med ett av hans numera
glömda beslut. Jag var van vid en mamma som brukade svara på mina frågor på
ett sådant sätt att jag inte ens tänkte på att jag hade ställt dem. Jag insåg då att
det inte är alla som tycker det är naturligt att ställa så mycket frågor, men
bestämde mig ändå för att fortsätta göra det. Småningom insåg jag också att
det kanske är bäst att sluta vänta på svar av andra människor, utan i stället börja
försöka hitta egna svar på alla dessa frågor. Denna frågvisa – eller om man så
vill nyfikna – inställning till världen och allt som anses vara fast och självklart
ledde mig till folkloristiken där man studerar människans sätt att tänka bland
annat genom att problematisera det till synes självklara och ifrågasätta rådande
ordningar.
Det är en stor och oförställd glädje som fyller mig när jag nu har färdigställt
min doktorsavhandling om veteraners, lottors och sjuksköterskors berättande
för mig om sina erfarenheter av krig. Jag känner en likaledes djup tacksamhet
inför alla som på olika sätt skapat förutsättningar för mig att göra det. Mitt
första tack riktar jag till mina intervjupersoner utan vars berättande inget av
detta hade kunnat skrivas. Dessvärre är det flera av dem som inte längre lever
och kan ta del av resultatet av intervjuerna jag gjorde med dem under åren
2003–2004.
Professor Ulrika Wolf-Knuts initierade intervjuprojektet om mäns
förhållande till Johan Ludvig Runebergs diktverk Fänrik Ståls sägner som
småningom kom att utgöra delar av mitt analysmaterial. Under det fortsatta
arbetet med avhandlingen har hon alltid trollat fram tid och energi för mig och
mina avhandlingsbekymmer trots otaliga andra uppdrag bland annat som
prorektor för Åbo Akademi. Ett av hennes motton är att alltid ge så mycket
handledning skribenten ber om, och just denna frihet under ansvar har jag
uppskattat enormt. Lena Marander-Eklund har som akademilektor i folkloristik
fungerat som en informell andra handledare. Lena är en mästare på att läsa
kritiskt, strukturera och komma med korta och kärnfulla formuleringar. Tack
för allt detta! Alla mina forskarkollegor på folkloristiken förtjänar ett stort och
varmt tack, särskilt Blanka Henriksson och Johanna Björkholm med vilka jag
följts åt genom studierna ända sedan grundkursen hösten 1998.
Under arbetet med min avhandling har jag fått åsikter och kommentarer av
många kloka människor. Inledningsvis fick min studiekompis Nicklas Hägen
mig att intressera mig för reflexivitetsproblematiken, intervjusituationen och
intervjuarens ansvar, vilket lett till en av två huvudfrågeställningar i min
avhandling. Under åren har mina studenter genom sina frågor under