I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

V: Så sa han: ”Det går nog inte nå det, det är så hårda strider, vi har så mycket
sårade, vi måste ta dem att du är ju inte sårad, du är ju bara skadad du.” Nåja,
tycke och smak är olika (V skrattar) Han sa att ”Kom tillbaks om en vecka!”
Nåja, jag trintade nu tillbaka (V skrattar) till staben [...] och när veckan var slut
så sökte jag upp sanitetskapten Pärnänen och visade upp det där benet. Tjockt
och jävligt var det ju och sjukt. Jag kommer så bra ihåg när han tittade på det där
så sa han: ”Varför har du inte kommit till läkare tidigare?” Så sa jag ”Nå men,
du sa ju själv att jag skulle komma om en vecka”. ”Använder du aldrig eget
förstånd?” (S skrattar) Så sa jag: ”Inte när det gäller lääkkeenteellisiä
[lääketieteellisiä] asioita” alltså medicinska frågor ”då litar jag på läkaren”. Men
då hade den vuxit sned den där fan då ren (Vilhelm IF mgt 2003/48–50).
Efter att Vilhelm berättat om händelsen reflekterade han över att han är
”klassificerad som svårt skadad krigsinvalid”. Han berättade att han uppnått
den procentsats som krävs för att man ska anses vara svårt skadad, vilket har
inneburit att han fått äta på vilket matställe som helst utan att betala själv så
länge matportionen håller sig inom en given summa. Han konstaterade att han
också hade andra förmåner, men att det för honom är den förmån han hade mest
konkret nytta av. Han fortsatte berätta om strapatserna under kriget, och
avslutade med att hans krigarbana slutade efter ett specialuppdrag i
Lapplandskriget 100 och att han då uppnått majorsgraden när han hemförlovades
(Vilhelm IF mgt 2003/48–50).
Henrik å sin sida hade inte fått någon officiell klassificering som
krigsinvalid, även om han hade fysiska bevis för att han sårats. Under striden
som han berättade om, som troligen utspelade sig under vinterkriget, sårades
flera av hans mannar och hästar svårt. Också Henrik sårades i huvudet och
foten av granatskärvor, men inte så svårt att det var direkt livshotande, och
därför sökte han sig inte till JSP för att få vård. Eftersom han hade
veterinärutbildning hade han fått lära sig att lägga förband och sköta sår, vilket
även innebar att han vid behov kunde överföra sitt kunnande på sårade
människor, inklusive sig själv. Några av hans mannar som varit på JSP kom till
honom efteråt för att få hjälp med sina bandage. En hade brutit benet och en
annan hade fått skärvor i bröstet. Mannarna måste ses om ytterligare och
hjälpas vidare bakom fronten till fältsjukhus, men det hade Henrik inte tid med
eftersom han måste ta hand om de skadade hästarna först. Mannen som hade
brutit benet kunde förstås inte gå själv, så honom bar Henrik till en
potatiskällare i skydd fastän han själv hade en skärva i huvudet och en i foten.
100
Lapplandskriget kallas det krig som Finland tvingades till av Sovjet efter att vapenstilleståndet
slutits eftersom det i vapenstilleståndsavtalet stipulerades att Finland måste köra ut den forna
bundsförvanten Tyskland ur landet, och dessa befann sig i Lappland. Se kapitlet ”Möten med tiden
efter kriget” för mera om vapenstilleståndsavtalet och dess följder.
224