I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

höbärga med sin far, eftersom alla hennes bröder var ute vid fronten. Under
sommaren blev det storanfall på Karelska näset och all tillgänglig
lottaarbetskraft behövdes omedelbart. När man ringde från Malmska sjukhuset
och ville ha hennes hjälp for hon därför tillbaka dit. Sjuktågen rullade oavbrutet
in i Jakobstad och de var fullastade med sårade soldater. Brita stannade på
Malmska sjukhuset ända tills den sista patienten var hemskickad och allting var
undanstädat, det vill säga flera månader efter att vapenstilleståndsavtalet
undertecknats. Hon begärde inte förflyttning flera gånger, utan hon tyckte att
hennes plats var där, alla olägenheter till trots (Brita IF mgt 2003/71–74).
Jag påpekade under intervjun att det var svårt att förstå att det faktiskt
kunde gå till så som Brita berättade, men Brita sade bara att det var så där då,
och att det var tungt och svårt att orka med det då det fanns andra och viktigare
saker att sätta sin energi på. Ändå tyckte Brita att arbetet övervägde den dåliga
behandlingen: ”Jag måste sätta mig över såna där futtigheter, för jag tyckte det
var värdefullare det jag gjorde än att fästa sig vid sånt där”. Brita lyfter flera
gånger fram vikten av att inte fästa sig vid översköterskans småsintheter (Brita
IF mgt 2003/71–74). Ovan nämndes att förtröstan på Gud var en källa till kraft
under kriget vid sidan av arbetet och humorn. För Britas del verkar arbetet i sig
självt – ett arbete som gjordes för fosterlandet – vara det som gav henne kraft
att orka fortsätta och ha överseende med sjuksköterskans småskurenhet.
Här är det frågan om så att säga regelrätta auktoritetsberättelser som handlar
om konflikter med överordnade (jfr James 2000:170–171). Det Brita berättade
om översköterskan handlar inte om gemenskap, samhörighet eller jämlikhet,
tvärtom.
Sexuellt färgade konfrontationer
Att det rådde olika normer för vad som ansågs passande beteende för män
respektive kvinnor märks i många sammanhang (jfr Raudvere 1993). Vi har
tidigare sett vad som ansågs olämpligt för en lotta. Bland annat att umgås
kamratligt, vilket sågs som alltför kamratligt av bland annat Britas överordnade
sjuksköterska, var förkastligt. Det fanns klara och stränga regler för lottorna.
Det var bland annat helt förbjudet att använda alkohol och röka på allmän plats
iförd lottadräkt, säger Rautio. Sprit fick man inte ens servera 61 . Man fick inte
heller vara sminkad, ha nagellack eller bära andra smycken än förlovnings- och
vigselring (Rautio 2001:39). Den idealiska lottan skulle vara samvetsgrann,
ödmjuk, god, anspråkslös, fördragsam, lugn, stark, beslutsam, disciplinerad,
samarbetsvillig, pliktmedveten, trogen, ansvarskännande, uppoffrande och
61 Om nykterhetsrörelsen i Finland fram till storstrejken 1905, se Sulkunen 1988.
172