I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

man, en bataljon av cirka 850 man, ett kompani av omkring 200 och en pluton
av 20–40 man. Mannarnas arbetsuppgifter bestod, förutom av att strida när så
begav sig, framför allt av vakthållning, vedhuggning, vattenhämtning och
byggnads- och reparationsarbeten (Nykvist 2000:46; Pipping 1947:32, 103).
Efter omorganiseringen inom försvarsmakten efter inbördeskriget 1918
började man tillämpa ett territorialsystem inom den finska armén så att
regementena under vinterkriget i stor utsträckning blev landskapsregementen
(Pipping 1947:34). Bakom dessa territorialsystem fanns en tanke om att
bataljoner och kompanier skulle sättas samman utgående från en geografisk
närhetsprincip, och att officerarna skulle väljas efter samma modell för att
härmed skapa ett slags hemkänsla (Johannisson 2001:93). De stridande
enheterna var också delade enligt språk så att finskspråkiga och svenskspråkiga
oftast var åtskilda, även om kommandospråket för alla var finska. Under
vinterkriget hörde många svenskspråkiga österbottningar till Infanteriregemente
9. I samband med de organisatoriska förändringarna efter vinterkriget kom
många finlandssvenska infanterister att höra till Infanteriregemente 13, även
kallat Tretton, eller Infanteriregemente 61, som kallades Sextiettan. IR 13
grundades i samband med mobiliseringen 1941. Befäl och underbefäl var till
största delen stamanställda och manskapet bestod av värnpliktiga. IR 13 fick
sina första stridsuppgifter på Hangöfronten. Den första stora striden kom
däremot att stå i Varloi i Fjärrkarelen i augusti 1941 då Tretton ryckte fram mot
Svirfloden och övertog ett frontavsnitt vid ån Jandeba, en biflod till Svir.
Jandeba förblev stationeringsort för Tretton ända fram till våren 1944 (Nykvist
2000:42–44). Av de män jag intervjuade hörde Vilhelm, Axel och Åke till IR
13, Vilhelm som befäl, Axel bland annat som maskingevärsskytt och Åke som
fältpräst.
En av de intervjuade männen, Henrik, hörde dock till artilleriet, och hade
under vinterkriget veterinäruppgifter samt körde materiel i artilleriets kolonn.
Under fortsättningskriget var han vapen- och ammunitionsunderofficer.
IR 61 bestod till en början uteslutande av svenskösterbottniska reservister,
och även dessa fick först delta i sydkustens försvar. Sextiettans första
stridsuppgift i öst var vid Säntämä i början av september 1941, varefter följde
framryckning till Svir, övergång av floden och framträngande till Jandeba och
det avsnitt, som sedan övertogs av Tretton. Sextiettan stationerades på
Shemenskiavsnittet, och som höll ställningarna fram till våren 1944.
Regementet genomgick en fullständig förändring i början av 1942 då de äldsta
årsklasserna hemförlovades och unga snabbutbildade män från samtliga
svenskbygder kom i deras ställe. På så sätt blev detta regemente en
allfinlandssvensk enhet. Nykomlingarna fick sin första svåra militära prövning
126