I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

de gick förbi hennes hus när de var på väg till och från staden. Hon blev också
bekant med en av de tyska soldaterna som började komma och hälsa på i
hennes föräldrahem:
G: Och en började komma in hit, mm, vet du, de hade ju hemlängtan de också
förstås och ville se nåt annat folk kanske. Och han var nog riktigt hygglig och
bra och mamma brukade koka kaffe och bjuda, så vi drack kaffe och så där. Så
inte. Vet du, nog var de ju vanligt folk det också som var långt borta hemifrån,
och blev ju tvingade att vara. Så den där var åtminstone, han var nog säkert fyrafem
gånger hit och hälsade på. Kom så där på kvällen då han var ute och gick.
Men att, det blev ju som det blev där sen då (jå) Vi var ju vänner då (G skrattar
lite) (Gun IF mgt 2003/69–70).
Gun berättade inte hur gammal den tyske mannen var, eller om hans besök
berodde framför allt på henne, som vid tillfället var en flicka i 15-16-årsåldern.
Fastän han var hemma hos dem flera gånger och hälsade på verkade Gun mån
om att hans besök inte skulle uppfattas som att han uppvaktade henne. Genom
att hon inflikade ”så vi drack kaffe och så där” kan man sluta sig till att hans
besök eventuellt hade kunnat uppfattas så, men i och med att det var hennes
mamma som bjöd på kaffet blev det hela legitimt på ett helt annat sätt än om
det hade varit Gun själv som hade bjudit. Kaffe uppfattades som en oskyldig
dryck, något som man dessutom spontant kunde bjuda på om någon man kände
råkade ha vägarna förbi (se Valeri 1991:71; Sigfridsson 2005). Att den tyska
soldaten dessutom stack sig in på kvällen när han var ute och promenerade gav
också sken av att hans besök inte var direkt avsiktliga utan att han bara råkade
vara i närheten. Dessutom förklarade Gun att det var vanligt folk som hade
tvingats åka långt hemifrån, och att han var en ”hygglig och bra” människa. I
mina ögon verkar Gun förklara varför hon tyckte det hade varit rimligt att
umgås med en tysk soldat. Vänskapen med tyskarna höll dock inte i sig, utan
vänskapen hörde till en dåtid, som övergick till en tid som beskrevs som ”det
blev ju som det blev där sen då”. Besöken av tysken försiggick under dåtiden.
Eftersom den vänskapsfyllda dåtiden förbyttes till en tid av fiendskap som
resulterade i Lapplandskriget och senare till en lång tid av en hel världs
avståndstagande mot Hitlers Tyskland verkar ett besök av en tysk soldat vara i
behov av förklaringar.
David kom i kontakt med de tyska soldaterna i Jakobstad när han låg på
sjukhus. Han berättade att de finländska och de tyska soldaterna inte kom så
vidare bra överens. Det brukade till och med kunna bli slagsmål då och då i
staden. Han berättade att tyskarna var på kafé Rex på kvällarna, och finländska
soldater brukade stå utanför på trottoaren och vänta på att tyskarna skulle
komma ut, så att de skulle få ge dem ”en omgång”. Poliserna hade blivit vana
265