I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

Savolax där de hade en mindre egendom. På grund av denna gård hade de röda
”satt ett pris på morfars huvud”, och Margits mor, som då var i 20-årsåldern,
måste därför fly tillsammans med sin far till Nykarleby. Under flykten hade de
bland annat blivit tvungna att gömma sig på en vindskammare i tre veckor ”och
de fick bara vatten och bröd och de fick inte säga ett ljud på hela tiden, för att
inte ryssarna skulle komma och upptäcka att de fanns där”. I det ovanciterade
omnämns de röda som ryssar. Småningom lyckades modern och morfadern ta
sig fram till Munsala där prästen, som var svåger till Margits morfar, lät dem bo
i adjunktsgården. Margits mormors syster, som var rikssvensk, hade varit
husmor på gården i Savolax efter att Margits mormor dött. Hon hade stannat
kvar på gården när Margits morfar och mor flydde. Enligt Margit var det tack
vare att hon hade hissat svenska flaggan på husets tak som de röda inte gjorde
henne något fastän huset plundrades (Margit IF mgt 2003/55–57).
Att ha anknytning till det så kallade fosterländska verkade inte anses
lämpligt ens i hemmiljö under den sista tiden Finland hörde till Ryssland. Tilde
berättade att de hemma hos henne när hon var barn hade en tavla som
föreställde nationalskalden Runeberg. Hon berättade att det sades att ryssarna
en gång hade varit där innan Finland blev självständigt och pekat på tavlan och
gett order om att den skulle bort. Familjen ville inte göra sig av med tavlan,
utan hängde den på vinden i stället, där den alltså fortfarande fanns när Tilde
växte upp. Tilde hade själv inget minne av att ha träffat på några ryssar i
hemtrakterna, utan det var sådant som hon hört berättas. Lisa hade däremot en
minnesbild från tidig barndom av två ryska kosacker som kommit ridande över
gårdsplanen.
L: Nog var jag rädd. För det var så den tiden att de kunde, föräldrarna, säga att
om du inte lyder så tar ryssen dig (ja, ja) (L skrattar) Så då de där två kom
ridande så då stod jag på gården och då förstår du att då var jag rädd” (Lisa IF
mgt 2004/40–41).
Lisa fruktade alltså att de ryska beridna krigarna hade kommit för att hämta
henne som straff för att hon betett sig illa. 137 I det här fallet kan man jämföra
ryssen med folktroväsen som exempelvis näcken, hundturken eller fiktfiguren
brunnsgubben (se exempelvis Wolf-Knuts 2001). Han blir ett pedagogiskt
redskap som används på samma sätt som de av folktrons väsen som ansågs vara
särskilt farliga för barn eller som hittats på för att hålla barnen i schack. Barnen
skulle akta sig för näcken eftersom han kunde dra ner dem i ån och för
brunnsgubben som de vuxna sa bodde i brunnen (Stattin 1992; Schön 1998:51,
137 För ryssarnas framfart bland lokalbefolkningen under Stora Ofreden se Vilkuna 2006.
281