I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

lästes inte i skolorna på samma sätt som tidigare. Margit tänkte sig att det var
glädjen som kom av att kriget var slut som gjorde att man trots allt inte fäste så
stor uppmärksamhet vid sådant:
M: Och jag tror nog att vi levde i den där glada efterkrigstiden att det var så
roligt när det började finnas mat i butikerna och det började finnas tyg och det
började finnas allt möjligt, att man nog liksom förträngde det där. Jag vet inte.
Och som jag ju sa där också på det där bandet att då man var så där ung så inte
upplevde man den där tragiska sidan egentligen under kriget heller. Man var
bara (Margit IF mgt 2003/55–57).
Varken Margit eller Lisa verkade ta förbudet av Lotta Svärd så hårt, och båda
anger att orsaken till denna relativt lilla oro över detta var helt enkelt att kriget
var slut. Bristen på matvaror och tyger minskade småningom, och livet blev
lättare att leva. I sina studier om Lotta Svärd har Pia Olsson konstaterat att
lottorna i frågelistsvaren hon studerat sällan kommenterat hur de förhöll sig till
att organisationen upphörde. Olsson förklarar detta med att lottorna fortsatte sin
verksamhet i andra organisationer och i dem kunde upprätthålla livssynen man
fått inom Lotta Svärd. Som Olsson påpekar innebär detta att förändringen i så
fall var mera funktionell och social för lottornas del (Olsson 2005:179). Spår av
detta kan man finna i det Lisa berättade om. Efter kriget blev hon ledare för
4H 180 , och föreningen där hon verkade fick en tomt av den före detta
skyddskåren. Hon berättade att den lokala skyddskåren hade planerat att bygga
ett skyddskårshus på tomten, men i och med att organisationen förbjöds kunde
de inte göra det och skulle inte ha fått behålla egendomen. De donerade tomten
åt 4H, som sålde den och köpte lite skog så att pojkarna i 4H skulle få lära sig
att sköta den (Lisa IF mgt 2004/40–41).
För Annas, och särskilt hennes mors, del kanaliserades lottaarbetet i
syföreningsverksamhet efter att Lotta Svärd förbjudits. Det var en grupp
kvinnor som bestod av framför allt krigsänkor och kvinnor som var gifta med
krigsinvalider som brukade träffas och samla in medel för krigsinvaliderna:
A: Då lottorna var slut [...] så då tyckte hon [modern] vi ska nu börja med
nånting. Och då tyckte hon att det för fosterlandet, var ju för fosterlandet. Det
var ju de som hade varit ute för fosterlandet. Så att det där, men jag hade ju
småbarn jag, så många gånger så sa jag att jag far inte jag att du får ju fara du, så
sa hon, men många gånger så sa hon att jag är så trött i kväll så jag är nog
hemma med barnen och du får fara du. Så på det viset var jag med nu och då,
180
4H är en internationell organisation för barn som grundades 1902 i USA, och vars motto är att
lära genom att göra. De fyra H:na står för huvud, hjärta, hand och hälsa (Wikipedia, uppslagsordet
4H [online]).
343