I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

T: Och så var det på pingsten, jag sjöng i kyrkokören, på pingsten sjöng vi i
kyrkan, och min man skulle komma efter mig för vi var bjudna bort på
eftermiddagen, så skulle min man komma och söka [hämta] mig, och han var
inte där när kyrkan var slut. Så gick jag och satte mig på en bänk som var
framför hjältegraven. Och jag sitter där och ser på det här, det hade ju varit
uppvaktning på de stupades dag, så det var en stor, stor bukett blommor där vid
hjältegravens kors. Och så var det röda pelargoner på alla hjältegravar, och jag
sitter där och ser på den där, och så plötsligt så tycker jag bara att det är blod
som rinner. Att det var de där soldaternas blod som rann. Det var hemskt
obehagligt.
S: Det förstår jag.
T: Det var nånting som liksom, nånting skulle ha brustit (Tilde IF mgt 2004/42–
43).
De röda blommorna på krigargravarna upplevde Tilde nästan hallucinatoriskt
som de dödade soldaternas rinnande blod, en syn som var mycket obehaglig för
henne. Tilde hade också svårt för den slaktade grisens rinnande blod, och höll
sig därför undan, till och med gömde sig för att slippa se.
Länge efter dessa händelser deltog Tilde i en så kallad Levande Verkstad 182
som ingick i en vidareutbildning hon gick för att bli arbetsterapeut för
åldringar. En del av programmet gick ut på att man skulle måla precis vad man
tyckte på ett stort papper som var fästat på ett långt bord. Tilde berättade att
man efter att man målat färdigt skulle titta på delar av det stora konstverket
med en ”papperskikare” med vars hjälp man kunde välja ut vilka motiv man
fastnade särskilt för. Tilde berättade att allt hon hittade hänförde sig till kriget.
Tilde tyckte det var lite underligt att det var så för henne, och hon menade att
det skulle räcka alltför länge om hon skulle berätta om allt för mig. Hon
berättade dock om flera saker de gjorde under kursen. En uppgift man gjorde
där var att söka motiv i skogen:
T: Och så plötsligt kommer jag på en stubbe, en alldeles grå stubbe, där en stor
rot gick ner. Den så bara har någon i tiden huggit ett djupt sår i roten, och inne i
stubben, den var så här stor, och det var inne i stubben så här var det bara grön
mossa, men där kom utav en rönn, två grenar upp så här. Och så plötsligt tyckte
jag, och jag stannade där, jag var alldeles fascinerad och paralyserad, det är hela
Finlands historia. Att den hade fått stora hugg, men ännu står den kvar. Och där
182
Levande Verkstad är en pedagogik och metodik som grundades i Stockholm 1967 av den
amerikanska konstnären och pedagogen Adelyne Cross-Eriksson, och som kom till Sverige på
1960-talet (Wikipedia, uppslagsordet Levande Verkstad [online]). Om kursen hette Levande
Verkstad måste den ha hållits betydligt senare än på 1950-talet som Tilde trodde. Tidpunkten för
kursen har dock ingen större betydelse för analysen.
348