I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

med annan politisk ideologi. Om varje individs liv är av intresse, som
Thompson själv hävdade, så är även berättande av sådana människor som
klassats eller ser sig själva som mera högerinriktade av intresse. Jag påstår
alltså här att berättande av alla människor är intressant – oberoende av politisk
tillhörighet. Bara för att en människa hör till den falang som i dag ligger nära
den hållning som finns inom den officiella historien, innebär inte detta att deras
berättande om sina upplevelser och erfarenheter skulle täckas av det som den
officiella historien förmedlar.
Om konventionell vetenskaplig historia intresserat sig för maktkamper
mellan politiska eller religiösa kontrahenter, fokuserar oral history i stället på
hur dessa maktkamper tagit sig uttryck och påverkat vanliga människors liv
(Thompson 1980:18). Thompson säger så här:
Den muntliga historien byggs upp kring människor. Den ger själva historien liv
och vidgar dess horisonter. Den medger hjältar, inte enbart bland ledarna utan
också bland de många i folkets djup. Den för historien in i och ut över det lokala
samhället. Den bidrar till värdighet och självförtroende bland de mindre
privilegierade, i synnerhet de gamla. Den möjliggör kontakter – och därmed
förståelse – mellan sociala klasser, mellan generationer. […] Den ger möjlighet
att radikalt omvärdera historiens innebörd (Thompson 1980:32).
Det finns som synes en emancipatorisk tankegång inom oral history, liknande
den inom feminismen (jfr Thor 2006:8). Förtryckta eller nedtystade grupper ska
inse att deras historia och liv är viktiga. Genom oral history eftersträvas sociala
förändringar i samhället (Frisch 1990:15; James 2000:121). Thompson slår fast
att oral history ger tillgång till sådan kunskap som annars inte är tillgänglig via
traditionella historiska metoder, att oral history korrigerar skriftliga dokument,
samt ger mera genomträngande och grundläggande historiska kunskaper
(Thompson 1980:94–95). Frisch urskiljer två problematiska förhållningar i
detta, och kallar dem för föreställningar om ”more history” och ”anti history”.
Den första, ”more history”, där man tänker sig att oral history är en källa till ny
information om upplevelser som annars vore otillgängliga, är problematisk
såtillvida att man då egentligen speglar konventionell historia (Frisch
1990:187). Men som Daniel James konstaterar så kan ett muntligt
intervjumaterial ge tillgång till sådan grundläggande information som inte går
att få från mera konventionellt historiska källor, som tidningar, kommunala
arkiv och företagsdokument. James framhåller att muntliga källor kan ta oss
bakom existerande empiriska data. Ett exempel här är att man ur ett dokument
vill tacka Kalela för värdefulla påpekanden om vikten av att klargöra det mångtydiga begreppet
officiell historia.
9