I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

Även Joel berättade om en gång när han tog en fånge, eller bulik 147 som
ryssarna kallades för ibland. Joel berättade att ryssarna hade fått brännvin på
Stalins födelsedag, vilket tidsfäster händelsen till 18 december 1941, och att det
då kom en rysk soldat som var full när Joel stod på vakt.
294
J: Och inte hade vi ju grävt ner oss nåt annat än i snön. Jag stod i gropen och så
kastade jag en handgranat ungefär där han skulle komma, men det var ju mera
än en meter snö, lössnö, så ”Puff!” sa det bara, och inte skadade det ju honom
alls. Jag kastade kanske för tidigt. Och så skulle jag skjuta med maskinpistolen
då den strejkade. Det var trettio grader kallt. Det hade frusit fast. Och nog var
jag rädd. Så kravlade jag mig upp ur gropen och steg bakom ett träd och [tänkte
jag] tar honom där han kom, och så rusade jag på (J skrattar) ”Tavaritj, tavaritj”,
sa han bara. ”Kaveri, kaveri” 148 . Inte var han nå arg han inte (S: nä, nä) Han var
godmodig, så inte var han nå farlig. Men nog var man ju rädd såna gånger, det är
otäckt.
S: Man vet ju inte nå vad den där andra är för nåt heller.
J: Nä, man vet inte det. Han gav åt mig geväret och sa ”tavaritj” och kramade
om mig (J och S skrattar) (Joel IF mgt 2004/44).
Det hela slutade lyckligt för Joel trots att han först misslyckades med
handgranaten och geväret hade frusit. Joel rusade fram bakom trädet, men den
fulle ryske soldaten kramade bara om Joel och kallade honom för tavaritj,
kamrat. Joel omnämnde två gånger i denna berättelse att han var rädd.
Dramatiken upphörde och Joel visste att han själv var säker när den ryske
soldaten gav honom sitt gevär. Sett ur mitt perspektiv kunde berättelsen ha
slutat lyckligt här även för mig, om det inte var för att jag ville veta hur det
kändes att träffa en ryss på det sättet. Jag tänkte mig att det skulle vara svårt att
se ryssen som fiende efter att ha blivit omkramad och kallad för tavaritj, så jag
ville veta vad Joel tyckte om saken. Joel berättade igen att han först var rädd,
men att känslan gick över när han märkte att det inte var farligt och att ryssen
dessutom var ordentligt full. Joel förde honom bakåt till ett tält, troligen till det
där plutoncheferna fanns.
J: Men nog for de, vi hade fänrikar till plutonchefer, nog gav de order att de
skulle föra honom upp i backen och skjuta dem. Inte hade [vi] några möjligheter
att ta fångar. Vi var så långt framme, och att skicka två man med fången skulle
ha varit två man mindre där i plutonen. Det var två för lite det då.
S: Men hur kändes det för dig så där att veta att de skjuter?
147 En ”bulik” är en liten kalv, eller en tjurkalv. En bulik kan också vara en stor och svårkluven
vedklamp. (Ahlbäck 1982:352).
148 ”Kamrat, kamrat.”