I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

Krigsmannastatusens rangordning kan beskrivas som plötslig död på
slagfältet, att såras, men bara så mycket att man kan leva ett drägligt liv, att
klara sig helskinnad är tacknämligt. Att dö i sviterna av att man sårats genererar
ingen hög krigsmannastatus – bara medlidande. Om man flytt undan striderna
är man knappt ens en man.
242
*****
Den unga och friska kroppen var färdig för tjänstgöring efter den obligatoriska
granskningen. Den starka kroppen var inte föremål för berättande i någon större
utsträckning förrän den stötte på krigets utmaningar och påfrestningar. Den
utsatta kroppen är däremot rikligt omtalad. Kroppen utsattes för hunger, kyla
till och med skador som följd, plågande ohyra och den fick utstå sömnbrist och
arbetsmängder i en sådan omfattning att utmattning var den enda möjliga
konsekvensen. Ändå fortsatte männen och kvinnorna att arbeta för att försvara
fosterlandet. Genom berättandet om det som de fick utstå visar de prov på sin
ståndaktighet. De svek inte sin post trots alla påfrestningar. Kroppens gränser
för vad den tålde sträcktes ut till bristningsgränsen. Kroppen utsattes för direkt
dödsfara i och med att man kunde träffas av en prickskytt, av maskingevärens
kulkärve, skadas svårt av granatskärvor och splitter eller mer eller mindre
utplånas genom en direkt fullträff av fiendens granater.
Tiden vid fronten gav frontkompetens, en förmåga att navigera i kriget
utgående från hörseln. Hörseln höll kriget på avstånd i motsats till synen som
förde det riskfyllt nära. Framför allt genom kvinnornas berättande om vården
infördes ett perspektiv som ligger ännu närmare på en skala av nära och längre
borta i att placera sig i kriget som jag synliggjorde genom att ta fasta på
hörselns respektive synens betydelse. Dessa beståndsdelar ingår även i
berättandet om vården genom exempelvis åsynen av nakna manskroppar som
upplevdes som skrämmande. Vården tvingade fram ytterligare närmande
genom beröring, beröring av nakna manskroppar och till och med männens
könsdelar. Beröringen kommer även fram i det konkreta arbetet vid operationer
och andra åtgärder som förde det blodiga resultatet av kriget i direktkontakt
med vårdarna. Också genom männens berättande om att vara med när någon
sårades eller stupade kommer kriget fysiskt nära.
Att själv ha sårats i strid hade några av mina intervjupersoner erfarit. Dessa
händelser berättade de om – alla utom en – med stor inlevelse och dramati-
serande effekter. Jag upplevde att denna berättelse hade verbaliserats många
gånger, eftersom det var en händelse som ansågs väl värd att berätta om. Man
kan också se en skillnad mellan att ha åsamkats skada av fiendens kulor och