I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

tog skogen i besittning utan större åthävor med hjälp av verktyg som yxa, såg
och kniv. När tyska patruller i sin tur begav sig på uppdrag var de utrustade
med tvättfat i stället, vilket förvånade finländarna (Meinander 1999:235–236;
Brunila 2000:80; Pipping 1947:174). 132 Också här kan man skymta den mesige
tysken som en motbild till den skogsvane finnen. Den skogsvane finnen rör sig
hemvant i terrängen och drar nytta av den medan den mesige tysken inte alls
klarar sig i skogen och bara blint springer rakt fram som en hare framför en bil i
mörker, fångad av ljuskäglan i stället för att kasta sig åt sidan.
Det gick också bra för tyskarna på många håll, och enligt Viktor såg
finländarna upp till tyskarna bland annat därför, men också delvis för att de
uppträdde mycket artigt och var väldigt militäriska. Viktor upplevde dock att
tyskarna var ”militäriska till ytterlighet”, vilket enligt honom var ”tvärtemot
finländska trupper”. Han konstaterade att det visserligen också bland
finländarna fanns de som höll hårt på den militära drillen, men att ”vi
finlandssvenskar vi var inte så militäriska inte” (Viktor IF mgt 2003/39–42).
Tyskarna förvånade sig över hur de exempelvis under marscher så till synes
odisciplinerade finländarna kunde fungera så effektivt i strid (Meinander
1999:235). Även Ingegerd kontrasterade de tyska soldaterna mot, som hon
sade, ”våra soldater”. Hon ansåg att de finländska soldaterna i strid inte var
”som tyskar som måste få order om varje steg som de skulle marschera”, utan
de klarade sig på egen hand. Enligt henne var de finländska soldaterna kanske
inte ”så bra på den här militära drillen”, i motsats till tyskarna, men deras
förmåga att ta egna initiativ och dra slutsatser uppvägde denna brist (Ingegerd
IF mgt 2003/60–64). Här synliggörs återigen den formella disciplinen som
”andra” har, och den funktionella som ”vi” lyder.
Ingegerd hade naturligtvis själv inte varit ute i striderna, så hon baserade
detta antagande på andras berättelser. På fältlasaretten hade Ingegerd däremot
själv kunnat jämföra de finländska soldaterna med de tyska, och hon
demonstrerade denna skillnad genom att berätta om hur det var när man på
fältsjukhuset skulle ge koksaltlösning, vilket man gav innan man hade blod att
ge.
I: Man körde en nål som var som en tiotumsnål i bröstet och så hade man en sån
här kolv och så pumpade man koksaltlösningen dit och det blev en sån där bulla
(S: uff) Och det måste ju ha tagit vansinnigt ont. Och vi hade tyska patienter från
132
I en del tyska enheter uppges den militära utbildningen vara så bristfällig att inte en enda man
hade avlossat ett enda skott innan de sändes till fronten. Tyskarna var heller inte utrustade för den
finska vintern – de hade länge bara sommaruniformer, saknade både ved och tält. En hel armékår
höll på att frysa ihjäl under en snöstorm, som under en och samma dag tog livet av 1 400 hästar
vilket därmed lamslog hela armékårens rörelseförmåga (Brunila 2000:80).
273