I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

intervjupersonerna, eller i varje fall gissa sig till vem de är. Med hjälp av
berättarfiguren kommer man alltså inte åt detta anonymiseringsproblem – de
intervjuade är fortfarande lika möjliga att känna igen som tidigare. Däremot blir
det förhoppningsvis lättare att inse att berättarfigurerna inte är de samma som
de levande människor som stått för mitt material, utan de är en blandning av
intervjupersonerna och de konstruktioner jag har gjort av dem.
Berättelsefigurerna dök upp som en överraskning för mig efter de två andra
figurerna i intervjuandet. Egentligen hör berättelsefigurerna närmare den
innehållsliga analysen, och jag återknyter även till dem där. Men trots allt
skapades de delvis under intervjun i samspelet mellan mig och
intervjupersonerna. En del av intervjupersonerna tyckte också att det kanske
inte alltid var så lämpligt att prata om folk på det sätt de gjorde, andra var måna
om att föra fram sina åsikter om någon, och själv sade jag att jag inte skulle
använda omtalade personers rätta namn. Jag står nu i beråd att bryta detta löfte,
men också att förklara varför.
I det personliga erfarenhetsberättandet förekommer andra människor. Folk
berättar om folk. Man kunde tycka att det inte är så problematiskt att använda
det riktiga namnet på en person som omtalas i positiva ordalag, och att det
svåra uppstår först när någon omtalas i mera negativ anda. En risk jag kan se
här är att det inte är entydigt vem som upplevts positivt och negativt. Allt beror
på den berättande personens egen ideologiska ståndpunkt, egna erfarenheter
och åsikter. Jag kan inte på så sätt dela in de omtalade personerna i goda och
onda utgående från det som berättas om dem.
Inom den nyare folkloristiken är det allmänt vedertaget att visa
intervjupersoner och andra uppgiftslämnare tillbörlig respekt. Ulrika Wolf-
Knuts och Lena Marander-Eklund har konstaterat att man också måste ta
hänsyn till de personer som omnämns i materialet (Wolf-Knuts & Marander-
Eklund 1995). Att använda omtalade personers riktiga namn i
forskningsrapporten genererar etiska problem med hänsyn till ”de enskilda
individernas integritet, deras anhörigas ställning samt till berättarnas relation
till sina minnen, till de behandlade personerna och den historiska sanningen”,
säger Wolf-Knuts och Marander-Eklund (Wolf-Knuts & Marander-Eklund
1995:41). De har funderat på om man borde anonymisera nämnda personer
eller kanske ge dem ett fingerat namn i stället för att omnämna dem med deras
riktiga namn. Forskarduon ställdes inför problemet i samband med att en bok
som behandlade studielivet vid Åbo Akademi skulle ges ut, och
personanekdoter förekom i materialet. En av anledningarna till att de kom att
fundera på problemet var att de själva kände till och därmed också kände för en
del av de omtalade personerna. De tänkte sig också att man kanske skyddar
85