I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

Kollektivt och individuellt minne
Oral history intresserar sig för hågkomster, oftast men inte alltid så som dessa
formuleras i tal, och för problematiken kring det ovannämnda begreppet
kollektivt minne. I anslutning till diskussionen om minnen finner man förutom
kollektivt minne även begrepp som individuellt minne och självbiografiskt
minne, socialt, officiellt, samt historiskt minne (se t.ex. Le Goff 1992; Portelli
1997; Korkiakangas 1999; Peltonen 2003). Man stöter även på begreppen
hågkomst och hågkomstmaterial. Begreppen är långt ifrån entydiga, och
eftersom orden på engelska, finska och svenska inte går att översätta i en etttill-ett-relation
försvåras förståelsen ytterligare av vad begreppen står för.
Eftersom mitt material är baserat på berättande om något som hände 60 år före
själva intervjusituationen, det vill säga på minnen, vill jag kort reda ut de
begrepp som jag anser är av betydelse för mig.
Begreppet kollektivt minne brukar i första hand associeras till Maurice
Halbwachs, som i korthet menade att minnet är socialt. Minnet är strukturerat
och stöds av de sociala grupper som en aktör har ingått i, och individerna minns
genom att mentalt rekonstruera det som utgjorde ramarna inom vilka
handlingarna ägde rum. Denna rekonstruktion sker i samtiden, och därför
påverkas den också starkt av samtida sociala strukturer (Halbwachs 1992).
Pierre Nora utgår från Halbwachs idé från 1920-talet om det kollektiva minnet
när han gör en distinktion mellan minne och historia. Enligt honom har
historien universella anspråk, medan minnet är knutet till en individ eller till en
grupp eller ett kollektiv. Historien är enligt Nora abstrakt i och med att den
resonerar kring händelser och skeenden. Den är professionell och exklusiv.
Minnet knyter an till det konkreta. Minnet är folkligt, och fungerar i relation till
objekt och handlingar (Nationens röst 2001:363–364).
Det kollektiva minnet är i alla dess uttrycksformer enligt Alessandro Portelli
överfyllt av värderingar som är baserade på erfarenhet och känslor. Det
kollektiva minnet kvarstår enligt honom som en ideologiserad och
institutionaliserad konstruktion, åtskild från de individuella minnen på vilka
den är baserad (Portelli 1997:157). I de här avseendena kunde man kanske byta
ut begreppet kollektivt minne mot tradition. Begreppet kollektivt minne kan
enligt Ulla-Maija Peltonen i traditionsvetenskaperna förstås som ”samhällets
allmänt kända och godkända tradition”, en tradition som förstås liksom alla
traditioner befinner sig i ständig förändring. Folklore och hågkomstmaterial ger
enligt henne därför kunskap om historisk erfarenhet både som individuellt och
kollektivt minne, och information om historisk medvetenhet som kollektivt och
offentligt minne. Peltonen framhåller även vikten av att studera vad det är som
11