I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

Patrullverksamheten var omfattande under ställningskriget 144 . Att utföra
patrulluppdrag innanför fiendens linjer hade två huvudsakliga syften: att få
information om fiendens trupper, samt att sabotera militära mål i form av
exempelvis broar, vägar och flygfält, men också levande mål som kolonner och
förläggningar (Brunila 2000a:164). Tre av de intervjuade männen berättade om
att de hade varit på patrulluppdrag, och av dessa tre hade två varit med om ett
större antal. Johannes, som hade lett många patrulluppdrag, förklarade
regementschef Marttinens avsikter med operationerna som:
ett sätt att bygga upp tillförsikten i regementet, alltså, de skulle alla i regementet,
också de som inte deltog i de här, det är bara ett litet fåtal som gör sånt, så att
han [Marttinen] ville bygga upp just den här effektiviteten i regementet,
försvarsviljan, alltså andan i regementet. Och utöver att de skulle förstå att vi
inte var sämre än våra motståndare. Och motståndarna skulle också förstå att vi
var effektiva, alltså vi skulle injaga respekt hos motståndarna (Johannes IF mgt
2004/45).
Här var det alltså frågan om att höja sin egen stridsmoral och injaga respekt i
motståndarna. Det Johannes talar om i citatet ovan, visar också att det verkade
ha funnits en känsla av att finländarna inte kunde mäta sig med ryssarna,
eftersom ett av syftena med patrullverksamheten, enligt Johannes, var att visa
att finländarna var något att räkna med. Enligt vad dessa män direkt eller
indirekt säger är ryssarna skickliga krigare, minst lika skickliga som de
finländska, de är numerärt överlägsna och därför också synnerligen farliga. Den
som ska stå sig mot en sådan värdig motståndare måste själv också kunna sin
sak.
Allt detta hindrade ändå inte de finländska soldaterna från att under
ställningskriget på olika sätt reta ryssarna. Vilhelm berättade att de ”i månader
efter månad, månad och månad och månad” var stationerade på ena sidan av
Jandeba utan att något desto värre utspelade sig än att de ropade okvädinsord åt
ryssarna som var placerade på andra sidan floden (Vilhelm IF mgt 2003/48–
50). Här var ryssarna så nära att de var inom hörhåll för finländarna. Denna bild
får åtminstone mig att tänka mer på barns krigslekar än på regelrätt krig. Detta
förstärks av återgivelsen av en duell som Joel berättade att han hade med en
ryss.
J: Då jag slogs med en ryss, och en löjtnant stod bredvid bakom en sten. Vi sköt
turvis. Han [ryssen] var bakom trädet och jag var bakom nå grova stockar, och
144
Ställningskriget inleddes i december 1941, och fortgick vid alla Finlands fronter under i princip
hela 1942 (Hentilä 2000:232). För mer om ställningskriget, se Finland i krig II (2000:150–170).
287