I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

förmedla en bild av sig själva i stället för att enbart acceptera den som andra
tillskrivit dem. Som Charlotte Riessman säger berättas alla historier ur en viss
synvinkel, som är avgörande för vad man väljer att berätta om och vad som
utesluts, liksom även berättarens inställning till det som hände (Riessman
1997:57). Britt Liljewall har studerat äldre folkliga levnadsminnen, och hon har
fått ett intryck av att skribenterna velat förmedla en bild av det egna livet som
de själva tror på. Liljewall anser att levnadsminnena hon studerat kan sägas
vara ”subjektivt sanna”, och med detta avser hon då ”ärliga i förhållande till
författarens självuppfattning och identitet” (Liljewall 2001:65–66).
Av de personer som jag intervjuat är det enbart Ingegerd som berättade om
egna erfarenheter av sexuellt ofredande, men hon exemplifierade detta med
flera fall. Hon är också den av kvinnorna som mest frispråkigt delade med sig
av sina upplevelser från kriget. Ingegerd var känd för och van vid att inte huka i
motvind. Under intervjun berättade hon också långt och utförligt om två av
läkarna, doktor Vuori och doktor Rintala, som hon arbetat tillsammans med vid
fronten, men som hon inte kom överens med. På grund av innehållet i det som
Ingegerd berättade om har jag valt att inte kalla dessa båda läkare vid deras
riktiga namn, trots att de, liksom alla andra personer som intervjupersonerna
berättade om ses av mig som konstruktioner, som de tidigare nämnda
berättelsefigurerna.
Det Ingegerd (IF mgt 2003/60–64) berättade om utgick från en händelse
som utspelade sig på Röda Korsets central när Ingegerd sökte upp
översköterskan Lyyli Hagan för att begära att få återvända helt och hållet till
hemmafronten eftersom hon inte längre hörde på ena örat. Två läkare hade
skrivit till Hagan och bett henne frånta Ingegerd hennes rätt att verka som
sjuksköterska, något som Ingegerd inte var medveten om. Hagan ville höra
Ingegerd berätta om vad som hänt, vilket denna också gjorde. Ingegerd
berättade först om doktor Rintalas ”första inträde när vi ännu inte var i jobb och
han hoppade på en flicka och jag vaknade av att hon kastade sig undan honom
och kastade sig på mig och han stod...” Här avbröt mitt förvånade
ansiktsuttryck Ingegerd, men samtidigt sporrade det henne till att mycket
livfullt fortsätta berätta. Hon berättade att hon vid tillfället befann sig i en
folkskola Ylämylly. Officerarna sov i ett rum och tjugo sjuksköterskor och den
kvinnliga tandläkaren bodde i ett stort klassrum. Ingegerd låg närmast dörren,
och sov djupt som hon brukade.
64 Officerarnas.
I: Och så vaknar jag av att närmaste flicka, det var så här mycket mellan våra
sängar, hoppar på mig och hoppar vidare och rusar till offarnas 64 rum. Och när
177