I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

erättade hon om flykten från Aunus under storanfallet, och i kapitlet ”Möten
med ryssen” berättade hon om hur det var efter att det värsta hotet var avvärjt
och hon och de andra från hennes sjukhus kunde färdas i relativt lugn takt mot
finländsk mark. Hon upplevde det första rödmålade huset som ”himmelens
port”. Dagny och de andra som varit på flykt kom småningom till Suistamo där
de stannade hela sommaren. Dagny arbetade på ett etappsjukhus där patienterna
sorterades och skickades vidare till sjukhus så nära sina respektive hemorter
som möjligt. Dagny berättade att när vapenstilleståndet trädde i kraft
evakuerades deras fältsjukhus till Nyslott där det upphörde i december. Dagny
berättade om hur det var på sjukhuset i Suistamo:
318
D: Där var vi på sommaren sen och hade det väldigt bra. Visserligen hade vi det
jobbigt ibland. Men allt var inte bra förstås, vilket det ju inte är nånstans
egentligen. Då hade de ordnat med ett krematorium där. Vi åt där, för det var så
fin sommar, vi åt alltid ute, men på andra sidan sjukhuset och på den sidan var
krematoriet där det brändes armar och ben, amputerade. Och den där lukten! Jag
förstår inte. Det där måste ju ha gått att ordna på något annat sätt, men det är ju
vanskligt att tala om det nu (D skrattar) Men vi åt, vi åt vi. Vi hade ett tält där
utanför där lindrigt sårade var, och de ville gärna dit därför att där fanns inga
vägglöss. Det var ju vägglöss överallt. I alla fall, vi bodde tre flickor där uppe i
ett rum, det har kanske varit nåt sköterskerum eller vad det var, för det var ett
kommunalhem 158 det där. Och där var ju så varmt! Vi låg på golvet, vi hade inga
sängar, men sen hittade vår talouspäällikkö 159 på då att han skulle ordna sängar,
så vi fick två stänger och så kraftpapper som underlag, och vet du när man vände
sig på det där, det var ju ett herrans liv (D skrattar) (Dagny IF mgt 2004/46–47).
Dagny berättade också att hon firade sin födelsedag på sjukhuset och att hon
bjöd alla på kaffe och dopp:
Jag hade visserligen bakat, jag hade tiggt loss lite mjölk utav, nä, mjöl för jag
bakade på vatten, men mjöl, och bakade lite och gräddade i kakelugnen där. Och
så hade jag fått äkta kaffe. Min fästman studerade till veterinär i Stockholm, så
han hade, när han blev hemkallad, han hade äkta kaffe som han skickade åt mig
sen. Och det där ska jag spara till min födelsedag, tänkte jag. Så den dagen så
kokade jag mycket kaffe och det var jämn ström uppför trappan, men de fick
bara varsin kopp av två orsaker: dels för att det skulle räcka åt alla, dels så att de
inte skulle få hjärtslag. De var ju ovana vid kaffe (S och D skrattar) Det var
starkt också, kaffet ser du. Man måste ju liksom förgylla upp tillvaron lite
ibland. Det var ju en sån hemsk lukt där i det där kommunalhemmet, som det
kan bli, förr åtminstone på såna där ställen. Men vi plockade lite granna
158 Ålderdomshem.
159 Talouspäällikkö är ekonomichef på svenska.