I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

med nästan enbart svenskspråkiga soldater. Pojkarna låg i mörker där, och
eftersom Ingegerd hade en karbidlampa i sitt rum, tog hon den med sig när hon
gick till deras rum för att sitta och prata lite med dem. Att prata om deras
hemtrakter var enligt henne bland det bästa man kunde göra. Ingegerd brukade
ta sin stickning och sin lampa, gå in till pojkarna och sitta och prata en stund.
Ingegerd blir som den romantiska bilden av alla krigssjuksköterskors urmoder
Florence Nightingale – damen med lampan som såg till, pratade med och
tröstade sårade soldater under Krimkriget. Så hade Ingegerd gjort i ett par
kvällar, då doktor Vuori en kväll kom in och röt att hon inte fick ta lampan från
korridoren. Fastän hon inte hade gjort det blev hon utkörd ur rummet och fick
ta lampan med sig. Enligt henne blev han allt argare vartefter tiden gick och
han slängde elakheter ur sig hela tiden. Småningom skulle han få förflyttning,
och ingen var gladare än Ingegerd över detta. Sista kvällen doktor Vuori var där
kom han och ville bli insläppt i hennes rum, och Ingegerd var återigen ensam.
Ingegerd berättade om hur han skrek och bultade på dörren, och ryckte så
våldsamt i den att hela dörren lossnade. Ingegerd berättade att hon bestämt sig
för att vara fullt påklädd, eftersom hon inte vågade klä om inför natten på grund
av doktorn. När han tog sig in i hennes rum bemötte hon honom liksom
föregående gång med en uppkäftig min när han berättade för henne hur mycket
han hatade henne. Ingegerd kände sig ändå trygg i situationen eftersom hon var
förvissad om att sanitärerna som bodde i samma hus skulle komma och hjälpa
henne om hon ropade på dem.
Ingegerd berättade om ytterligare en person som ville ta sig in i hennes rum
på natten:
I: Och sen en natt, en kväll, sent en kväll. Vi hade alla gått och lagt oss, så
knackar det på dörren. Jag sa att, det här var då i Nurmoila, och så sa jag: ”Ei
mitään. Nyt on yö.” 70 Nä, och det var nån som ville komma in, absolut. Och
frågade om inte där är schwester Ester. Och jag svarade då på finska också att
nej, att hon är på permission och att jag har kommit och vikarierat henne. Jag sa
inte något namn, och inte frågade de heller. Ja, de vill komma in och titta. De
tror nog att schwester Ester är där. ”Hon är inte här”, sa jag. ”Och jag är i säng
och de andra också. Det är natt nu.” Nä, de skulle komma in och de skulle
komma in och de (...) Tyckte ju precis det var som den där gången då den där
doktorn, mm. Och till slut så sa jag ursinnigt, och jag hade huvudet precis förstår
du bredvid dörren. Så sa jag ursinnigt: ”Kukas siellä häiritsee meitä tuolla
tavalla?” 71 ”Täällä on kenraali Blick, ja everstiluutnantti Varis.” 72 Varpå jag
svarade på relativt dålig finska: ”Hyvä on, sopii että herrat tulevat, te tulette
70 ”Ingenting. Det är natt nu.”
71 ”Vem är det som stör oss på det här viset?”
72 ”Det är general Blick och överstelöjtnant Varis.”
179