I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

osjälvisk (Olsson 2005:80, Latva-Äijö 2004:180). Olsson skriver att andras
omdöme om lottorna också i många fall var just detta, och att kriget lärt
lottorna att glömma sig själva, hjälpa andra, foga sig, förstå vikten av
självkontroll, disciplin och samarbete (Olsson 2005:80). Enligt Olsson är den så
kallade lottaandan ett destillat av dessa stränga regler, och denna lottaanda
skulle genomsyra lottans uppförande och de val hon gjorde i livet (Olsson
2005:56). Denna lottaanda påminner i mångt och mycket om den
kvinnokonstruktion som Blanka Henriksson funnit i sin analys av minnesverser
i poesialbum. Konstruktionen den goda kvinnan förmedlar ett kvinnoideal som
består av dygd, oskuld och trohet. Genom minnesbokstraditionen fostras unga
kvinnor till trohet till bland annat sin familj, Gud och fosterlandet (Henriksson
2007:244).
Man kan här se lottan som en personifiering av den goda kvinnan. Därmed
förväntades hon också ha hög moral enligt rådande normer.
Lottaorganisationen var enligt Pia Olsson orolig för sina medlemmars moral
vid fronten, även om problemen var relativt få till antalet. Diskussionen om
fältlottornas moral fördes redan under kriget och den kändes tung för dem.
Händelserna vid fronten och lottornas roll i en mansdominerad miljö väckte
misstankar på hemmafronten, och en del av anklagelserna kom också därifrån.
Lottornas moral var föremål för stort intresse både under och efter kriget. Enligt
Olsson verkar det som om just detta varit mycket mera intressant än andra
frågor som hörde till lottornas verksamhet (Olsson 2005:136, 139). I sin roman
Okänd soldat (1954) gjorde sig Väinö Linna 62 enligt Latva-Äijö till den mest
inflytelserika uttolkaren av kriget. I romanen förekommer lottan Raili
Kotilainen, som Linna beskriver som karltokig och lättfotad, och som enbart
röner soldaternas förakt och till och med fiendskap. Enligt Latva-Äijö har
många vetenskapliga lottastudier påverkats av denna bild så att de ofta riktat in
sig på att studera just lottornas moral (Latva-Äijö 2004:12). Att studera
lottornas moral är något som varken Latva-Äijö eller Olsson har som syfte. På
grund av det stora utrymme som getts moralfrågorna har dessa forskare ändå
inte kunnat undgå dem (se avsnittet om möten med tiden efter kriget). När jag
började intervjua kvinnorna om deras verksamhet under kriget var jag helt
okunnig om denna barlast som lottakårens medlemmar fått dras med under
decennier, och det är först i efterhand som jag insett omfattningen av
problematiken. Inte heller jag har för avsikt att reda ut lottornas
62
Sture Linnér ger uttryck för en åsikt som antagligen var och är rådande på många håll om Linnas
skildring av kriget, nämligen att ”Okänd soldat är något av det mest äkta, luttrade och vidsynta som
skrivits om kriget”. Romanfigurerna kapten Koskela och soldat Rokka står för honom ”som symbol
för Finlands land och folk” (Linnér 2005:141).
173