I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

intervjupersonerna har ställt upp i radion och andra publika sammanhang och
gjort det samma. Många av dem jag intervjuade rörde eller hade rört sig i
samma kretsar och var väl medvetna om vilka andra jag intervjuade eller
planerade att intervjua, och de, och för visso andra också, kan känna igen de
händelser om vilka intervjupersonerna berättade. Svenska Österbotten är
dessutom litet och kriget gjorde de geografiska och i vissa fall mentala
avstånden ännu kortare.
Jag måste ändå ställa mig frågan om man ska anonymisera intervjupersoner
eller inte. Bakgrunden till detta till synes enkla problem ligger flera år tillbaka i
tiden. Jag hade skrivit min fackuppsats 17 i folkloristik om en hantverkare utan
att anonymisera honom, något som jag fick kritik för under slutseminariet.
Denne hantverkare ville inte under några omständigheter anonymiseras, inte
ens att jag skulle fingera hans namn, utan han hade mer eller mindre krävt att
jag skulle skriva om honom under hans eget namn. När jag började göra
intervjuer i det projekt som småningom skulle komma att bli material för min
doktorsavhandling bestämde jag mig för – vis av lärdomen från studietiden –
att för säkerhets skull alltid anonymisera dem jag intervjuade. Fullständig
anonymisering är i mitt fall så gott som ogenomförbar. Då måste man kanske
också ställa sig frågan varför man så ofta ser anonymisering som en
självklarhet i så många folkloristiska sammanhang. Man kan hänvisa till lagen
om integritetsskydd och arkivlagstiftningen, men om intervjupersonerna gett
sitt medgivande till att deras namn används i forskningsrapporten föreligger
inga juridiska hinder för detta. Det är kring de etiska hindren man kan
diskutera. Man har inte nämnvärt reflekterat över vilka konsekvenserna blir om
man exempelvis intervjuat kända människor vars upplevelser redan är bekanta
för en intresserad allmänhet. Oberoende av hur man gör går dessa personer att
känna igen.
Att anonymisera oreflekterat och med enda motivering att det är så man gör
inom folkloristiken håller inte som argument för en anonymisering. Det är all
anledning att fråga sig om intervjupersoner ska anonymiseras och i så fall
varför. Att använda ett fingerat namn för en okänd människa som inte berättat
om sina upplevelser offentligt är inte lika problematiskt som att försöka
anonymisera någon som exempelvis skrivit om sina upplevelser i en bok som
sålts i stora mängder. Man kan fråga sig om det över huvud taget är möjligt att
använda intervjuer med mera kända människor som folkloristiskt
forskningsunderlag när man har anonymisering som ideal. Det hjälper inte att
utelämna vissa fakta om personen eller att ge honom eller henne ett annat namn
17 Strandén 2001.
80