I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

Bönderna bildade från början stommen för landets skyddskårer och hyste
farhågor för att revolutionen skulle resultera i en socialisering av jorden. Bland
de österbottniska bönderna fanns även ett ingrott rysshat, som lätt kunde
omdanas till förbittring mot inhemska rödgardister. Omkring en tredjedel av
den vita armén värvades från arbetarklassen. Detta berodde inte enbart på den
allmänna värnplikten, eftersom en fjärdedel av dem som frivilligt kämpade på
den vita sidan var arbetare. 22 På den svenskspråkiga landsbygden engagerade
sig arbetarklassen ogärna i revolutionen, eftersom den hade påverkats av den
antiryskt profilerade svenskhetsrörelsen under 1910-talet.
När kriget tog slut den 12 maj 1918 fanns det bara spillror kvar av den
tidigare så starka rödgardistarmén, och kriget avgjordes helt när de sista 800
rödgardisterna kapitulerade. Då hade omkring 3 400 röda och 3 100 vita stupat
i striderna. Minst 10 000 rödgardister avrättades direkt efter att de kapitulerat
eller genom fältdomstolar strax efter krigsslutet. Över 80 000 röda trängdes
ihop i fångläger i garnisoner och fästningar i södra Finland där de fick vänta på
rättegång. Två månader efter krigsslutet satt fortfarande över 70 000 fångna.
Tillvaron för fångarna i dessa läger var fruktansvärd. Bland annat rådde det
svår brist på livsmedel i landet, och de röda fångarna stod lägst på
prioriteringslistan vid ransoneringen. På svälten följde smittsamma sjukdomar –
under året härjade dessutom pandemin spanska sjukan. 12 500 röda miste livet
på grund av umbärandena i fångenskap, och antalet döda nedsmittade och
undernärda som dog efter att de frigivits är fortfarande okänt. (Ovanstående
återgivning av kriget 1918 är baserad på Meinander 1999:36–58.)
Skyddskårsorganisationen
Skyddskårernas verksamhet finns dokumenterad i otaliga lokalföreningshistoriker
av både äldre och yngre datum. Populärt hållna redogörelser finns
likaledes att tillgå (se exempelvis Eklund 2008). Försvarshögskolan har ägnat
skyddskårsrörelsen vetenskapligt intresse, vilket märks i Ali Pylkkänens
doktorsavhandling Suojeluskuntalaiset – keitä he olivat? Vapaaehtoisten
maanpuolustajien sosiaalinen kerrostuneisuus 1917–1944 (2001) där den
sociala fördelningen av skyddskårsmedlemmarna undersöks. Kari Selén har
dokumenterat organisationens framväxt och beskriver dess olika skeden i
Sarkatakkien maa. Suojeluskuntajärjestö ja yhteiskunta 1918–1944 (2001).
Några problematiserande kultur- eller samhällsvetenskapliga monografier om
skyddskårerna har inte publicerats vid tiden för utgivningen av min avhandling.
22 För närmare genomgång av den klassmässiga fördelningen se Pylkkänen 2001.
115