I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

och med efter sista stationen med nummer, och ingen, inte ens tjänstemännen i
uniform visste riktigt vart de skulle sända henne. Hennes möte med
landområden som de facto troligen hörde till Sovjet var nattmörker som lystes
upp av exploderande bomber, där till och med de annars så strikta militärerna
hade tagit av sig sina vapenrockar med gradbeteckningar. Ingen annan av de
intervjuade kan mäta sig med henne vad gäller berättande med dramatiskt
händelseförlopp i mötet med fronten och Ryssland. Lisa berättade likaså ovan
om sitt möte med karelska skogar med högvilt och bondgårdar där människorna
levde mer eller mindre tillsammans med djuren. Det är svårt att veta om det var
finnar eller ryssar som bodde så utgående från hennes berättande.
Gränsområdet mellan Finland och Ryssland går här in i varandra och bildar det
magiskt surrealistiska landet Fronten där allting är annorlunda än på alla andra
ställen.
Lisa berättade om sitt möte med kriget ur ett köksperspektiv eftersom
hennes uppgift var att laga mat åt befästningsmän och soldater. När Lisa fick
kallelse till fronten for hon tillammans med tre andra lottor till Luumäki i södra
Karelen på finska sidan. Småningom förflyttades Lisa till Viborgsvägen
närmare fronten, och närmare Ryssland. Lisa berättade om hur hon började
kallas för Bambina under sin tid på Hangöfronten, och smeknamnet ”följde [...]
med mig sen när jag for till ryska sidan” (Lisa IF mgt 2004/40–41). Lisa
fortsatte alltså att kallas för Bambina också när hon förflyttats till en
kommenderingsplats på andra sidan gränsen. Den ryska gränsen blir markerad i
detta berättande, som att hon väntat sig att hennes smeknamn inte hade kunnat
ta sig över denna gräns, som om gränsen utgjorde ett slags filter.
Resan till Ryssland gjordes flera gånger under kriget. När David hade varit
hemma på sjukpermission och skulle återvända till sin enhet kom han till
uppsamlingscentralen i Multia 139 , där han vistades i några dagar för att senare
åka vidare med tåg. I godsvagnen som de färdades i reste flera andra
svenskspråkiga, och David mindes att det var flera österbottningar med i
sällskapet. Vid en station nära gamla gränsen fick de ärtsoppa som de tog med
in i vagnen och började äta där. Hinken hade stått i solen och ärtsoppan surnat,
så David blev dålig i magen av den. I godsvagnen fanns det ingen toalett, och
David berättade att han satt och försökte hålla sig tills tåget skulle stanna nästa
gång. Tåget stannade småningom för att fylla på vatten för ångloket, och David
hoppade av tåget och sprang till utedasset. Under tiden han satt på dasset
började tåget gå. David berättade skrattande om hur han sprang efter tåget och
höll byxorna uppe med handen, men trots försöken hann han inte med. Det
139
Uppsamlingscentralen benämndes skämtsamt för Multiamotti – en ordlek med ordet motti som
under kriget användes för något eller någon som var inringad av fienden.
283