I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

Omhändertagande av sjuka, sårade och stupade
Männen berättade ovan om hur de sårats och skadats. De omnämnde – mer
eller mindre i förbifarten – att de hade legat på sjukhus. Upplevelsen av vården
under dessa sjukhusvistelser omnämndes dock aldrig av någon av männen.
Vården på sjukhusen var framför allt kvinnornas domän, om vilken de i sin tur
berättade ur ett vårdarperspektiv.
Vården av sjuka och sårade
Anna fick som 18-åring sin inledande lottautbildning på den längre
sanitetslottakursen 101 i Helsingfors, och arbetade då på militärsjukhuset Tilkka
och på sjukhuset på militärförläggningen på ön Sandhamn där militärpatienter
med bland andra veneriska sjukdomar vårdades. Där råkade Anna ut för
uppgifter som hon fann besvärande.
A: Så då förstår du, man hade ju aldrig sett en naken karl förut. Men där var det
att börja smörja dem då också både här och där. Förstår du mig?
S: Jag förstår vad du menar, jå.
A: Vi var ju blodröda i ögona [ansiktet] förstås. Och de där pojkarna kunde ju
inte hålla käften heller. Jag skulle ju nog inte ha behövt säga det då du [pekar på
bandspelaren].
S: Men det är ju ganska spännande. Men vad sa, sa de nånting åt er då också?
A: De retades med oss, förstår du. Vi var ju där nere riktigt och smörjde dem.
S: Jå, jå, jag förstår. Oj, vad jobbigt!
A: Ja, ja. Och det där höll vi på en hel månad (Anna IF mgt 2003/58–59).
Patienterna retade Anna för att hon var illa berörd av att smörja deras
könsdelar, vilket hon upplevde som pinsamt och besvärligt. Hon hade aldrig
sett en naken man tidigare. Anna var en av dem som besvärades av
bandspelaren, vilket kom tydligt fram i citatet ovan. Jag försökte uppmuntra
henne att berätta vidare, vilket hon också gjorde i viss mån. I efterhand ter sig
min uppmuntrande utsago, där jag använder ordet spännande i betydelsen
”intressant”, lite klumpig. Jag ville visa att jag inte tyckte det Anna berättade
var på något sätt frånstötande och att det inte alls var hemskt att det hon berättat
kommit in på band. Jag undrade varför just lottorna skulle göra detta arbete,
och Anna svarade: ” Nå, men vi skulle ju lära oss allting. Vi skulle ju lära oss
allting” (Anna IF mgt 2003/58–59). För henne rättfärdigades det hon måste
101
Sanitetssektionen inom Lotta Svärd hade tidigt en sanitetslottakurs som räckte två veckor till en
början. Utbildningen förlängdes till sex månader eftersom den var otillräcklig för förhållandena på
fältsjukhusen (Karvinen-Kopteff 1993:104).
227