I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

hus. I en bondgård i Rukajärvi, där de senare hade servering, var det bara en
port som skilde storstugan från ladugården (Lisa IF mgt 2004/40–41).
Det är svårt för mig att ens föreställa mig hur det var att komma till ett hus som
beboddes av människor och kreatur. Säkert var också Lisa en aning förvånad
över boendeförhållandena, trots att hon kom från landsbygden och var van vid
både kor och fähus. Lisa fäste sig vid liknande saker som mannarna i
Rehnbergs material hade gjort när de placerades i för dem ovana landsändor.
Också dessa upplevde med förvåning hur bland annat landskapet, boskapen och
byggnaderna avvek från sådant de var vana vid. De förvånades likaledes över
den dåliga hygienen på många gårdar och över att människor och djur bodde så
nära varandra (Rehnberg 1967:57). Ett tecken på civilisation är att skilja djuren
från människorna. Det vilda, mörka, namnlösa stället karakteriserar ett slags
icke-hem. Tildes och Dagnys berättande utstrålar något slags vildhet. Tildes
upplevelse av det finska Finland är mörker, öde, beskjutning. Det vilda i Lisas
upplevelse av det finska Finland var däremot format av storskog, högvilt, och
en sammanblandning av människor och djur i gårdsbyggnaderna som var
främmande för henne.
Finska språket
Möten med det finska språket framställs på flera olika sätt i materialet. Dels
handlar det om att hantera ett främmande språk för att klara av sitt arbete, dels
om svårigheter intervjupersonerna mötte på grund av sin språkliga tillhörighet.
Anna hade gått i finsk skola i Jakobstad, och därmed talade hon språket
flytande (Anna IF mgt 2003: 58–59). Ingegerd levde i en sådan miljö där det
var viktigt att båda språkgrupperna skulle behandlas lika (Ingegerd IF mgt
2003: 60–64). Bland de andra intervjuade kvinnorna var viljan att lära sig
finska språket klart uttalad hos flera, trots att de hade levt på den då nästan
totalt svenskspråkiga österbottniska landsbygden. Margit berättade att hon hade
praktiserat på det finskspråkiga sjukhuset i Vetil för att lära sig finska efter att
hon hade klarat av mellanskolan och innan hon blev lotta (Margit IF mgt
2003/55–57). Även Dagny ville bättra på sin finska innan hon sökte sig till
vidare utbildning, så hon studerade på en folkhögskola i Lahtis under en termin
innan hon småningom började studera till sjuksköterska (Dagny IF mgt 2004/
46–47). Om man inte hade tillägnat sig kunskaper i finskan förrän man blev
verksam som lotta kunde man ta lektioner, vilket Brita berättade om ovan i
kapitlet ”Möten med tjänstgöringen”. Hon berättade att man på den tiden inte
hade fått lära sig finska i folkskolan, och att man inte kom i kontakt med
248