I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

motanfallet utfördes 25 april, vilket satte stopp för striderna för denna gång.
Striderna medförde förluster av omkring 14 000 man på den ryska sidan, medan
finländarna förlorade drygt 2 000, av vilka de stupade var 440 (Brunila
2000a:154–156).
Janne och Viktor berättade båda ovan om aprilstriderna 1942, som Janne
benämnde vårbordellen. Janne berättade om att striderna var så hårda att när
deras grupp fick förstärkning av två man klarade ingen av dessa två av mera än
ett par timmar innan de blev chockskadade (Janne IF mgt 2003/51–52). Det är
här, under vårstriderna som Viktor upplevde hur det var att ligga mitt inne i
fiendens massiva granatkoncentration och vänta på att den skulle avstanna för
att strax efter tvingas upp och möta fiendens infanterister. Det var också här
han var med om att den finske eldledaren riktade granater mot eget korsutak för
att med hjälp av artillerield skapa möjlighet för soldaterna inne i korsun att rusa
ut och så att säga rensa taket på de ryska soldater som befann sig där och
sålunda rädda sina egna liv, och det var här han stötte på den ihjälfrusne ryske
soldaten. Viktor berättade att de efter striden måste flytta fram sin kanon upp på
en kulle som låg ovanför korsun, och på kullen låg flera hundra ryssars
sönderslitna kroppar som de måste dra bort innan de kunde flytta kanonen. De
stupade ryssarna grävdes sedan ner i skogen, och allt detta upplevde Viktor som
fruktansvärt. Viktor beskrev striden som en ”stor slakt” av ryssarna. Detta kan
jämföras med ”slakten” av de många hundra ryssarna som Viktor och de andra i
samma trupp hade grävt ner efter avslutad strid. I och med att Viktor använde
ordet slakt 156 går min omedelbara association till ryssen som ett djur, ett djur
som slaktas och som sedan grävs ner där det fallit i skogen. Att gräva ner en
kropp i skogen är inte det samma som att begrava en människa, utan det är en
praktisk åtgärd för att undvika stanken av förruttnelse när den inträder och
förhindra smittospridning. Det var förstås inte bara ryska soldater som stupade
på kullen som Viktor berättade om. Han uppskattade antalet finländska stupade
till ett sjuttiotal, och dessa drogs bort till vägen för att köras bakåt från
frontlinjen tillsammans med de sårade. Anledningen till att man såg vem som
var ryss och vem som var finländare var att finländarna använde vita snökåpor,
medan ryssarna då ännu inte använde sådana. Finländarna grävde alltså ner
ryssarna i skogen, medan de mödosamt samlade ihop de finländska stupade och
gav dem motsvarande behandling som de sårade kamraterna.
156
Synonymordboken ger följande beskrivning av ordet slakt: ”slaktande, avlivning, styckning;
slaktdjur, slaktkött, kött; massmord, blodbad, massaker” (Synonymer, uppslagsordet slakt [online]).
Nationalencyklopedins ordbok ger också en utvidgad betydelse av ordet slakt till att omfatta
”dödande av människor (i stora mängder)” (Nationalencyklopedin, uppslagsordet slakt, [online]).
306