I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

situationen i Finland efter vapenstilleståndet. I anslutning till att Vilhelm
berättade om vapengömmarna frågade jag om det var de styrande i Finland som
ville att Finland skulle knytas närmare Sovjet. Jag tillade också att ”jag har inte
blivit klok på det här”, något som Vilhelm sade att han förstod alldeles bra, och
han började förklara för mig om de politiska förhållandena i Finland strax efter
kriget. I transkriptionen som jag gjorde efter intervjun syns hur dåligt insatt jag
faktiskt var och hur jag helt och hållet gick in i rollen som elev med Vilhelm
som kunnig lärare. I transkriptionen står det att ”Finlands regering var mycket
konsekvent och fosterländsk med Panner i spetsen, socialdemokrat, och det där,
men det var ryssarna som skulle inkorporera Finland”. När man transkriberar
skriver man det man hör, och om man inte vet vad man ska höra efter skriver
man som man tycker det låter. I mitt fall skrev jag namnet ”Panner” i stället för
Tanner, som jag senare insett var socialdemokraternas ordförande och som
hade innehaft flera ministerposter under sin verksamma tid. Min okunskap
syntes i att jag undrade om det var ryssarnas säkerhetspolis, förvånade mig över
att den kunde verka fritt i landet och jag frågade om inte den finska statsmakten
kunde göra något åt dem som enligt Vilhelm ”gick ryssarnas ärenden”. Vilhelm
upplyste mig om att det var de inhemska kommunisternas säkerhetspolis, och
att den opererade i landet för att den ”var vänner med ryssarna”. Den finska
statsmakten kunde inte göra något åt den under de förhållanden som rådde då.
Enligt Vilhelm var det ”bara att hålla god min i elakt spel.” Vilhelm ansåg dock
att det inte var särskilt konstigt att ”en fredstida människa” hade svårt att förstå
hur det hela hängde ihop. Jag kunde inte komma ihåg att vi skulle ha läst om
det i skolan, men Vilhelm sade att man inte skrev om sådant i läroböckerna ens
i dem som användes då jag gick i skola på 1980–90-talet (Vilhelm IF mgt
2003/48–50). Här syns återigen min ålder som en förklaring till min okunskap,
vilket samtidigt visar att min ålder inverkade på hur intervjupersonerna
konstruerade sitt berättande.
I min mentala värld tog kriget slut vid vapenstilleståndet, men då det begav
sig verkade man på sina håll ha levt länge i skräck för ockupation eller
statskupp. Ingegerd sade att man i efterhand kommit fram till att Finland hade
många, som hon sade, ”farliga år” efter vapenstilleståndet. Åtminstone hon och
hennes man var medvetna om hur skör freden var och att stabiliteten i landet
inte var någon självklarhet. Hon berättade om en gång när hon och hennes man
hade varit på en kongress med efterföljande bankett som hölls i Tavastehus på
hösten 1949. Man hade ordnat med busstransport för deltagarna mellan
huvudstaden och festplatsen. På nattkröken på väg tillbaka till Helsingfors blev
de stoppade av polis vid flera tillfällen och passagerarna utfrågades om sina
337